Jag har sett fram emot april. Då skulle jag bli faster igen.
Nu blir det inte så...
Är så sorgsen och ledsen.
Hjärtat blöder för min bror och hans flickvän.
Tänk att man aldrig kan veta...att man aldrig kan ta något för givet...att man aldrig lugnt kan invänta och njuta av livet...
Den här fastern gråter och vinkar till en ny ängel...en ängel jag gärna velat träffa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar