Redan strax efter kl 6 började lillebror ropa. Men han kom inte upp. Somnade nog om. Halv 8 tilltog ropen, följt av gråt och tandagnissel. Men han kom inte upp. Skrek "Mamma du måste komma å ta mej!" Vilken unge... Till slut lät han storasyster hjälpa till. Tänk att det ska vara så svårt att kliva ut ur en koja, kliva upp från en madrass på golvet?? Vet inte riktigt vad jag ska tänka om detta. Ska jag vara glad att han inte springer upp för tidigt på morgonen? Jag som trodde mornarna skulle bli lite lugnare, utan en massa skrik... Tji fick jag!
Jag fasar oxå för den dagen vi ska byta från spjälsäng till vanlig säng för Alfred.... Inte en chans att han kommer att vara lika duktig som din sötis;-)!!!
SvaraRaderaSkönt att det går så bra!!
Stor kram till dej!