Jaha...då är vi hemma igen. En lång resa dit och en lika lång hem.
När vi kom fram igår på sena eftermiddagen hann vi om på IKEA. Lite inköp, bland annat en madrass till lillebror. Nu ska han ur spjälsängen! Vare sej han vill eller inte. Troligtvis inte :)
Sov som en kratta i lägenheten. Madrasserna är nerlegade. Men storasyster sov bra i alla fall.
Undersökningarna började kl 10 med ultraljud på hjärtat. Visade inga förändringer. Skönt!
Sen var det prat med läkare. Ännu en ny bekantskap. En läkare vi aldrig träffat förut. Men hon var trevlig och det kändes bra. Vi ska fortsätta ge antibiotika i minst 2 månader förebyggande mot lunginflammation Och fortfarande vara vaksamma om hon får feber. Ännu är hennes immunförsvar inte som det ska.
Vi hann äta på sjukhusrestaurangen innan resterande undersökningar. Eller, vi åt, storasyster åt inte. Så svårt att veta om hon mår illa eller om hon bara är nervös och därför inte får ner något...
Sen var det dags för ultraljud på buken för att kontrollera njurarna. Njuren. Och där den andra satt. Undersökningen visade inget konstigt.
Jag tror nog att de som gör dessa undersökningar vet vad dom gör. Men jag blir ändå lite orolig/misstänksam när det inte är samma läkare. Har gjort denna undersökning 2 gånger förut och då har det varit en annan läkare. Man vill liksom att allt ska vara lika. Att det ska kännas som att dom bryr sej och vill se hur det går. Men det är väl önsketänkande...
Direkt efteråt var det lungröntgen. Resultatet av denna får vi reda på senare, när dom läst av det ordentligt. Hoppas på morgondagen.
Kl 14.20 lämnade vi staden och styrde kosan hemåt. Bilresan var ganska tyst. Tror exet också funderade mycket. Men vi pratade inte. Jag orkade inte och tydligen inte han heller.
Sitter här och känner bara "Jaha..." Känner inget. Det är väl nu man ska vara lättad. Men jag känner mej bara tom.
I mitt kaos blev det en kris i krisen? Vad fan ska man göra nu? Hur ska man känna, hur ska man leva? Allt var över...eller iaf det värsta och vi skulle börja leva "normalt" igen Jag var vilsen......tror inte att din tomhet är så underlig.Tror att du kanske är så slut så att du inte orkar känna. Jag hoppas iaf att det kommer gå fortsatt bra för er. Skönt att höra att det har gått så bra :-)
SvaraRadera