Lite lugnare...

Började dagen med att vänta på samtal från barnavdelningen. När dom äntligen ringde ville dom ha nya blodprov och även ett CRP för att se att hon inte har nån infektion.
Bara att slänga sej i bilen och dra till "byn" igen. Ett fasligt sjå med barnen...men fick lämna lillebror hos min kusin här i närheten.
CRPn visade 51, vilket var ett gränsvärde för infektion. Ringde in resultatet och sen var det bara att vänta igen...

Det har varit en ganska lugn dag. Lillebror har varit skapligt lugn...förhållandevis...
Tvingade honom att sova en stund, så det kanske var det som lugnade ner honom :)

Barnavdelningen ringde inte förrän strax efter kl17. Dom väntade in blodprovssvaren, sa dom. Hur som helst var övriga värden bra. Bättre än igår, så det var bara att avvakta. Neutrofila var nu 1,6 och blodvärdet var uppe på 107.
Storasyster har haft lätt feber hela dagen, ca 38, men varit pigg. Lite rinnsnorig och lite täppt i näsan bara. Dom ville att hon skulle vara feberfri en dag innan behandlingen. Så är hon utan feber imorron blir det behandling på torsdag.

Känner mej lite lugnare idag i alla fall. Vetskapen om att värdena är bra hjälper till. Hon är inte sjuk-sjuk, utan bara vanligt förkyld.

Läser om en som varit och besökt sjukvården för att barnet varit förkyld en vecka...känner att jag helt oempatiskt tycker det är löjligt. Förkyld kan man ju vara hur länge som helst! Eller? Jo, jag är oempatisk. Har svårt att känna medkänsla. Tycker alla andra klagar över småsaker. Känner inte så alltid...men ibland...idag...just nu. Förlåt...

Dagens upp:
Har hittat en olycks-syster! En som vet hur det är att få underlivet förstört! Blev så glad att jag blev tårögd... Tack igen för att du delar med dej!
Ingen pratar om sånt. Ingen! Inte ens sjukvården. Inte ens mödravården!
1 av 10 får analbristningar av förlossningen. Det är 10%!!!! Ändå viskas det om detta! Det är helt sjukt...
I 1½ år led jag i tysthet...trodde det var jag som var lat. Att jag inte knep ordentligt.
Tror nu att det delvis är denna stress som gjorde att min IBS blommade ut fullständigt.
Hade jag vetat om detta hade jag kunnat bli opererad tidigare. Inte fått lida i 2½ år...
I 2½ år levde jag med en analmuskel som endast delvis fungerade. En tredjedel av den var söndersliten. Tänk dej en klocka...mellan 10 och 14 fanns inget kvar. Inte en muskel. Inget som höll emot. Tänk dej...