Att surfa runt på bloggar om barn med cancer är väl lite både och... Skönt att se att man inte är ensam om tankar, oro och kaos. Men en hemsk påminnelse om just detsamma... Det vore väl kanske bättre terapi att surfa runt på "glada" bloggar. Men i självömkans-stunder kan jag inte riktigt relatera till dessa...
Det är ju sista vecka nu...storasysters sista planerade behandling är på torsdag.
Pratar med exet. Han har lillebror hemma från dagis den här veckan också. Magsjukan verkar inte vilja släppa taget om vår "by". Dessutom är många väldigt förkylda och hostiga. Vill försöka att inte dra hem nå mer baciller. Vill inte utsätta storasyster. Skönt att han tänker som mej.
Blir glad när lillebrors dagisfröken ringer. Hon har tänkt till och vill boka om tiden för hans utvecklings-samtal. Jag får en ny tid som passar mej utmärkt. På fredag i samband med att jag ändå ska till "byn" och hämta hem barnen. Sånt värmer. Omtanke.
Å en sån här skulle man väl ha! :)))
ormarmbandet helt okej, men en snorig näsa.....nja, eller kanske :-) Den var ju också cool.
SvaraRadera