Vaknar till strålande soligt vacker väder. Och -28 grader. Är det inte typiskt så säg!?
Snart åker vi mot något slags "avslut". Om 30mil är vi på plats i staden där vi under morgondagen ska få svar på om dumma knölen är borta. Overkligt. Och inte särskilt avslappnande.
Visst...det är nu vi förhoppningsvis ska börja slappna av och se framåt. Visst...om det bara vore så enkelt...
Vi har bokat en av Barncancerfondens lägenheter alldeles i närheten av sjukhuset.
Vi bodde där i 3 veckor i somras under storasysters strålningsbehandling. Jättefint och mysigt. En innergård med blommor, vackra träd och gräsmattor. Ska bli kul att se detta i vinterskrud. Ska också bli intressant att se hur staden klarat av alla snö... :) Är det kaos eller inte?
Storasyster är lite bekymrad över att hon inte kommer att kunna mata fåglarna i dammen. Det gjorde hon varje morgon i somras. Hon funderar också på om något barn har matat fiskarna på avdelningen när vi kommer dit. Vi får väl se :) Tänk att detta är det som snurrar i hennes huvud inför besöket. Ja, man får väl vara glad för det.
Beundransvärda är de små människorna. Dom må hända vara små till storleken men ack så stora i sina tankar.
SvaraRadera