...men tyvärr inte så mycket sol inne, varken i hjärta eller sinne.
Njaaa, riktigt så molningt är det väl inte, men det har varit en eftertankens dag idag. Ältat och funderat...
Känner mej jättepressad...att ta tag i mej själv... Så jag försökte. Ringde min handläggare på FK efter att ha trampat runt med telefonen i handen ett tag. Såklart fanns hon inte att få tag på...suck...å sååå typiskt... Försöker imorron igen.
Det finns fler saker jag borde ta tag i. Som till exempel min boendesituation. Jag trivs på alla sätt, men man kanske måste gå vidare... Ser en eventuell utväg...men måste kolla upp och fråga runt lite... Spännande men oroligt. Vi får se.
Det jag inte tog tag i var i alla fall samtalet med kuratorn idag. Kände bara att jag inte orkade idag. Den här pressen gör mej liten - gör att jag backar. Dra mej undan helt enkelt. Avbokade.
Såklart ringde hon upp och frågade varför. Vi bokade om tiden och jag passade på att grina ur mej lite press...stående ute på gården i solskenet. Dränerande. Blev helt slut.
Imorron kommer lillebror. Han ska vara här när storasyster åker med exet för att få sin SISTA cyto-behandling. Gode Gud, låt det också bli den sista...
Ska bli härligt att ha honom här. Tanka lite kärlek hos världens mysigaste lillebror. Längtar efter hans sammetsögon och sammetsröst när han säger: mammmma...
Ooo vad jag tänker på dej!! Önskade jag hade mera fina ord att komma med.... Men jag kan bara vara här och visa att jag bryr mej!
SvaraRaderaStora stötte kramar K
Tack...det värmer...
SvaraRaderakram
Kära tiger, det är INTE liten du blir i din pressade situation,du försöker bara överleva och handlar aldeles mänskligt.Att ta den lilla, lilla kraften du har till att resa till en kurator anser din kropp ytterst onödigt eftersom energin måste fördelas på annat. Därför är det kuratorn som ska jaga dig inte tvärtt om. Lite av det jag skriver om på min blogg också. Hade systemet och tänket varit som jag önskat skulle du få bestämma precis vart och när du hade orken att träffa kuratorn. Kanske lördag förmiddag hemma hos dig över en kopp kaffe. Eller tisdag kväll ute på en promenad.
SvaraRaderaAtt jobba´med ett själavårdande yrke håller inte enbart under kontorstid.
Det är ändå väldigt bra att höra att kuratorn ringde dig för att höra efter varför du inte kom på den bokade tiden. Att ha tider att passa och enegri till övers för att ge sig av på bokade möten kostar mycket, mycket av den lilla orken man har.
Även om du tvivlar på dina egna förmågor och känner dig som ett litet ynkligt ludd i universom så vill jag bara säga dig att det är du inte. Du hade du inte varit just där du är i dag om du hade varit liten. stark är också fel ord, överlevare är nog mera rätt.
Kram och godatt. I morgon är en annan dag.