Min mentala status har, så länge jag kan minnas, kunnat mätas i ömhet.
Inte ömhet med meningen kärleksfull, utan ömhet med meningen ont. Alltså graden av aj, oops, ouch o.s.v.
Stress drabbar oss alla på olika sätt. Stress ser olika ut, den kan vara fram-manad av glädje och sorg. Likaså har vi olika sätt att handskas med den.
Ju högre min stressnivå är, desto oftare finner jag mej inne i badrummet. Ofta minns jag inte hur jag kommit dit. Minns alltså inte att jag medvetet gått dit.
Plötsligt står jag där, med en tops i örat. Om man gör rent öronen många gånger på samma dag blir man öm. Ett par gånger sådär går bra, men sen börjar det kännas. Det är då jag börjar bli medveten om att min mentala status är i gungning, på ett eller annat sätt.
Om man sätter in en tops i örat och det gör ont betyder det alltså att för många tops redan har varit där innan.
Vad vill jag då säga med detta?
Kanske att terapi ibland kan finnas på de mest oanade ställen ;-)
min terapi har varit och är muisken i lite olika former. Konserter är det aldra bästa men jag mal gärna och väldigt mycket musik på Spotify och You Tube.
SvaraRaderaDen genemsamma nämnaren här är väl att man också kan få ont i öronen av det också :-)