Det hjälper inte att höra att storasyster är ganska pigg. Att höra att hon till och med ätit två hela fiskbullar. Att höra att hon inte mår illa.
Är orolig och nere...pressad.
Snart är hennes behandlingstid över. Allt ska återgå till normalt igen. Snart så. Om några veckor är hon troligtvis tillbaka på dagis igen. Dagis, som hon längtar till sååå mycket.
Och jag, som är sjukskriven, ska väl börja se fram emot att bli arbetslös igen. För om hon är frisk ska väl jag också vara det? "Frisk" När och hur blir man frisk från det här...
Har skottat lite snö idag. Och skottat lite till. Tagit in ved. Eftersvettats som en gris. Kroppsarbete och förkylning i kombination är lite sådär... Trodde allvarligt jag skulle tuppa av där ute i snön. Gav upp och ringde "traktorn". Han får fixa det istället.
Den obligatoriska "utan-barn-huvudvärken" vägrar släppa taget. Magen är i uppror.
Gnäll, gnäll, GNÄLL!!!!
Som vanligt känns orden jag har väldigt fattiga för att dela något bra med dig tiger.
SvaraRaderaInte för att jag är för blyg att skriva eller rädd för att skriva fel saker. Är bara så svårt att hitta bra ord som känns revevanta med det jag känner inombords, kan inte omvandla kännslan till bra ord.
Men att vara så livrädd, pressad och psykiskt utmattad i kännslolivet som man kan bli under otroligt svåra saker i livet kan ingen som bestämt reglerna för sjukskrivning någonsin ha varit i närheten av. Att anses frisk när varje andatag gör ont och rädslan gör att hjärtat nästan exploderar och skallen är som en coccosboll då är man sjuk. Otroligt underligt att man får vara hemma legalt i från jobbet med lite feber och en snordränkt näsa när man inte får det med icke mätbara mycket svårare syptom.
Tack Smina, dina ord känns som dom rätta. De blir i alla fall en liten tröst att det finns nån där ute som "förstår"...
SvaraRadera