Nån gång i början på 70-talet byggdes ett dagis i kommunen. Det dagis där jag gick när jag var liten. Säkert ultramodernt och väl anpassat till de behov som fanns.
Detta dagis är ett av de ställen jag jobbat på nu på slutet. Många minnen. Minns var långbenspindlarna fångades. Var det fanns flest nyckelpigor. Hur vi grävde fram jättebra lera uppe på kullen. Lyktstolpen jag slickade mej fast på. Skorporna i personalrummet som man kunde få smaka om man hade tur! :)
Detta dagis har avdelningar anpassade för mellan 12-15 barn. Nu är antalet uppe i 21.
Säger det dej nåt? Förstår du ljudvolymen? Fattar du svårigheten med att kunna dela upp barnen i lagom stora grupper? Förstår du personalens "desperation" när det under över en månad inte gick att gå utomhus pga av alldeles för många minusgrader?
Vad blir det för arbetsmiljö för barn och personal, tror du?
Som grädden på moset undrar ledningen hur det kommer sej att vikariekostnaderna stiger. Och uppmanar (beordrar?) därför personalen att inte ta in vikarier om det inte verkligen behövs. Personal som blir sjuk har därför ett ständigt dåligt samvete. Dom kostar ju för mycket. Och ordinarie personal går på knäna...
En ansvarig politiker har nyss varit på besök. Fått information. Säkert inte för första gången...för detta är inget nytt problem! Får jag gissa att inget kommer hända... För det är ju bara barn. Att se det långsiktigt - att en bra miljö och bra förutsättningar nu förbättrar inför framtida skolgång - tycks inte existera. Sorgligt...
Ja, är det inte otroligt så säg? Det är samma sak även högre upp i åldrarna... Vi på gymnasier får inte ta in vikarier om det skulle behövas - överhuvudtaget. På högstadiet har de tillsynsplikt så där kanske det funkar bättre, men helst troligt täcker kollegor upp för varandra hellre än att någon annan tas in.
SvaraRaderaNär ska folk (läs politiker) inse att barnen är framtiden? Att det är dem det måste satsas på?
Grrrrrrr!