Väl där får jag en chock. All energi som finns kvar får ägnas åt att bita mej i tungan. Exet har haft vänligheten att ta lillebror till frisören. Den frisören som verkar tycka att "one style fits all". Den frisör vars "one-style" alltid fått exet att se ut som ett päron. Så ock sonen...
Jag som sparat och sparat för att få till en riktig söt hockeyfrilla på honom...
Jo, det växer ut. Jo, jag vet att det var av ren välmening. Men...det finns liksom andra frisörer!!!
Ena brorsan kommenterar på FB: "Det är inget fel på hur han klipper. Han kan det där, samma typ av frisyrer varje gång, så har det alltid varit och förmodligen kommer det så att vara. Det är ju klockrent egentligen, spelar ingen roll om man är pojk eller farbror, han klipper lika frisyr. Man vet vad man får lixom..."
Gränsen mellan geni och tok är ju hårfin...sägs det ju...
Orsaken till att exet tyckte klippning var ett bra alternativ har jag nämnt förut. Eller kanske snarare min oro. Lillebror har ju lagt sej till med nån sorts ticks - drar handen över ögonen, som för att ta bort en för lång lugg. Nu finns det ingen lugg... Blir inte ticksen bättre ska vi besöka BVC eller läkare för att kolla synen ordentligt. Lillebror sa ju förut att han tog bort myror. Kanske är det nåt ändå...
Jodå taskiga frisyrer vet jag hur ser ut. Du ska se William!!!!! Help =(
SvaraRadera