Man skulle ju kunna tro att en dag som denna, en söndag, skulle spenderas glatt lekande med barnen, som jag saknat.
All energi har tyvärr gått åt till att hindra mej själv från att få utbrott efter utbrott.
All energi går åt till att tänka att det ju inte blir bättre om jag blir arg.
All energi går åt till att hitta alternativa lösningar, i positiv anda, för att hjälpa/lotsa lillebror (och storasyster! grrr!) så dagen ska bli bra åt alla.
Inser att jag inte kan förvänta mej att söndagar ska vara bra bara för att det är söndag. Inser att jag inte kan bli besviken och sorgsen för en dag som inte blev som jag hade hoppats. En del dagar blir bara så; en inte så särskild dag...
Men vi har "tankat" kärlek. Det behövs. Har haft barnen klistrade på mej hela sittvilan. Bokstavligen. På mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar