Pust!

Förvånar mej själv! Jag ÄR bra på att prata om vad jag kan! Jag är inte negativ! Who knew!? ;-)
Jag har alltså klarat mej igenom en anställningsintervju. Med bravur tycker jag! För om jag inte efteråt känner att det var mer jag skulle ha sagt/berättat, då måste det ju ha gått bra. Från min sida sett i alla fall. Jag ångrar inget jag sa. Jag överdrev inte. Om jag sen inte är den dom vill ha, är det i alla fall inte mitt fel.
Nu håller jag tummarna att den andra dom ska intervjua inte är lika bra. Inte har det kontaktnät jag har. Inte har den kunskap jag har.

Intervjun skedde på ett fik. Ett fik med dämpad belysning. Tack för det! Då kanske han inte såg hur varm jag var! Kinderna hettade och jag trodde jag skulle börja koka! =)))

Nu är jag sval igen. Och ensam. Barnen har blivit hämtade. Det är tyst. Och lugnt. Skööööönt!