En gammal skolkamrat kontaktar mej via FB. En tjej från tiden då jag bodde i Egypten. Hon är amerikanska, bor i USA. Hon har följt vår kamp via FB.
Hon kontaktar mej för att få råd och stöd. Hennes ene son är sjuk. Tappat mycket vikt oförklarligt. Ännu vet dom inte riktigt vad som är fel. Undersökningar pågår. Det läkarna kommit fram till hittills är en ögonsjukdom, Morning Glory Syndrome (MGS), vilket kommer få pojken att tappa synen på ena ögat.
Vilket underbart namn på en hemsk sjukdom...undrar över orsaken till namnet...
Hon berättar att MGS är en genetisk sjukdom som kan gå hand i hand med t.ex. leukemi eller njursvikt.
Hon är rädd. Hon håller på att bryta ihop och vänder sej till mej för stöd.
Vad kan jag göra mer än att bekräfta hennes rädsla. Att det är normalt att vrålgråta i duschen. Att det normalt att se framtiden som ett svart hål. Att jag inte alltid var stark. Att jag fortfarande är svag. Försöker "betala tillbaka" det hon gav mej när vi hade det svårt.
Känner hennes oro. Förstår alltför väl...
Det är märkligt med FB. Underbart märkligt. Mycket är dumt också. Men tänk va! Vilken chans! Att kunna hitta stöd och omtanke på andra sidan jordklotet på ett så enkelt sätt. Underbart märkligt.
Letar efter information om MGS, men hittar inte mycket jag kan tolka på ett lätt sätt. Och inget om relaterade sjukdomar. Frustrerande. Jag vill ju förstå vad hon går igenom. Nån som vet??
Jag brukar alltid gå på om att "allt händer har någon mening" även om man inte inser det när man är mitt uppe i det svåra och här, bästaste Tiger-Åsa, har du en mening med det du gått igenom: du kan hjälpa andra! Det är ingen slump att du har det jobb du har heller. Du är född att hjälpa andra! Det är skönt att få höra att det är okej att vrålgråta i duschen, att man får känna sig liten och ostark... Men även en omhändertagare måste bli omhändertagen ibland. Glöm inte det! (Ska jag säga...)
SvaraRaderaJÄTTEKRAM!
*torkar tåren* Tack... <3
SvaraRadera