Övar

Bakar negerbollar med barnen och passar på att öva mej. På tålamod och överseende.
Det är inte hela världen att det sprutar pärlsocker över halva köket.
Lillebrors ständiga fingerslickande för ju bara över samma dregel i bollarna som det dregel han pussar mej med.
Det finns sop. Och dammsugare.
Barnen är nöjda. Dom ser fram emot en smaskig efterrätt efter middagen. Förhoppningen är att denna tanke gör att dom äter duktigt med mat också.

Tänker på hur märkligt det är, det där med tålamod hemma. När jag jobbar på dagis funkar jag inte på samma sätt. Då är det naturligt att "pyssla nu - städa sen". Varför är det så svårt att tänka lika hemma!? Det är ju omöjligt liksom! Barn kan inte både pyssla och städa samtidigt. Inte ens jag kan det ju... :)