Barnen var förtjusta. Eller jag ska väl vara ärlig och säga att förtjusningen var skräckblandad. Okänt vatten, så att säga. Kombinationen okänt och mina barn är en not so good kombination. Men med förberedelse så... Vi har alltså förberett oss sen i fredags. Idag skulle det ske!
Förutsättningarna var inte de bäst. Lillebror var sur och grinig. Spenderade en halvtimme skrikande och surande ute på gården innan jag ropade in dom för att inta lunch. Blålila potatis, kassler och broccoli. Toppad med lite ketchup. Färgglatt, kan jag lova.
Förundras över min optimism.
Och över att jag behöll lugnet.
Storasyster vågade prova. Och insåg att det smakade gott, som vanligt, trots färgen.
20 minuter senare. Efter skrik, vrål, förvisande in på rummet, kastade leksaker och tårar. Då åt lillebror. När jag matade honom.
Så nu har vi smakat nåt nytt. Vi har varit duktiga. Men vi kom överens om att vi nöjer oss med detta . Blå Kongo får bli nåt för framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar