Nu får hon spela bingo hela dagarna. Och poker. Och krama sin man. Och mormor, hennes syster. Och gammelmormor och gammelmorfar. Och säkert också morfar...
Det var länge sen vi träffades. Hon bodde i Stockholm. Men jag tänkte på henne ofta. Försökte i alla fall hålla kontakten med jul- och påskkort...
Den närmaste gamla släkting som fanns kvar. Alltid glad. Skrattig. Så kommer jag att minnas henne. Vacker och glad.
Men det gör inte sorgen mindre...så jag låter tårarna rinna ett tag till...
Att ha halva släkten i Stockholm är trist. Man träffas så sällan. På senaste år mest på begravningar...
Är så tacksam för FB så man kan ha lite kontakt och få lite koll på varandra. Dom känns inte lika långt borta då.
Kram!
SvaraRadera