Vilket bord?

Igår inbillade jag mej att det var en bättre dag. Men det var det inte.
Det märks idag. Kommer ikapp mej...
Orkar inte med lillebrors utbrott och envishet. Orkar inte när varje måltid ska vara en kamp. Som jag förlorar...
Åkte till mamma för att ge barnen ett avbrott i vardagen. Gick bra tills det var lunchdags. Skrik, vrål, gråt. Hot från min sida. Som inte funkar. Gråt...min gråt. Ger upp och åker hem.

Mamma försöker hjälpa. Tipsa. Vet att det hon säger är rätt. Men orken att genomföra finns inte. Det har gått för långt och jag ser inte hur jag ska finna energin.

Lillebror är uppväxt med en storasyster som aldrig ätit. Han är van. Tror kanske det ska vara så.
Hans sätt att få uppmärksamhet är att härma hennes beteende. Tror mamma i alla fall. Jag vet inte. Kanske är det så. Men jag känner mej bara sämst.
Hur jag än gör vinner han. Han får uppmärksamhet. Även om den är av negativ sort. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet liksom.

Grinade hela vägen hem. Stannade till på ICA för att handla. Lillebror somnade i bilen så vi får handla utan honom. Träffar en bekant som frågar hur det är. Då brister det igen. Står mellan hyllorna på ICA och gråter. Skäms. Vill bara därifrån.

Nu är klockan snart 3. Bara en måltid kvar innan läggdags. Kommer det funka? Kommer jag orka? Han borde i alla fall vara hungrig eftersom han bara ätit en yogurt idag, alldeles nyss till mellis.
Gruvar mej.

Ringer exet. Hos honom funkar det ganska bra. Men där äter dom oftast framför TVn. Ska det vara den rätta medicinen? Är det så jag ska tänka? Ska vi äta framför TVn även här bara för att slippa bråket. Ska man välja sina slag? Ska jag prioritera bort köksbordet och välja soffbordet?