Sitter i brorsans hus och väntar. Barnen är på dagis.
Storasyster bad mej vara kvar på dagis idag också. Hon är nog lite orolig...nervös... Så jag satt där i en timme innan hon sa att det var okej att lämna henne.
I och med detta ställde jag in lillebrors minisim. Ville inte känna mej stressad.
Frukosten gick förresten jättebra. Vi pratade om det där med bensin för kroppen innan. Och hon hade ätit två små mackor och druckit mjölk. Mamma-hjärtat pustar ut och hoppas det inte var en engångsföreteelse. (Jo då, här är vi sååå positiva sååå...inte...)
Har sovit som en kratta inatt. Snurrat och snurrat. Vaknat 100 gånger. Är allt ganska nervös inför morgondagen... Exet dumförklarade mej *fniss* men han ska ta barnen i alla fall när jag åker iväg. "Skulle du komma med blir du utskrattad och får flytta från byn!" Ja ja...den dagen den sorgen. Det här är ju bara steg ett. Och troligtvis blir det inga fler steg.
Men det är så himla kul att tänka på det! Tänk om!? Och vill jag egentligen vara med?? Vilket spektakel...
Nu dags för lite mer kaffe och lite sol-lapning innan det är dags att hämta solstrålarna.
Brukar ofta titta in på din sida och se hur du har det. En tanke slår mig - Jag tror att ett barn med större behov väljer sina föräldrar...Det är tur att Dom har just Dig som Mamma!
SvaraRaderaKänn dig utvald. Kom ihåg hur värdefull du är och njut av nuet. Man får försöka vara tacksam över det man har och välja möjligheter istället för problem. Fortsätt som du gör och glöm inte leva livet! Din tid kommer.
Det är inte hur man HAR det som är viktigt utan hur man TAR det.
Kram.
Tack för fina, omtänksamma ord. Blir alldeles rörd...
SvaraRaderakram