...men får inga svar. "Dom har nog inte fått röntgen-resultat ännu. Skriver en lapp, så ringer dom dej på em"
Förstår inte varför det tar sån tid?? Vi var ju faktiskt dit i torsdags. För MEJ är det MÅNGA dagar!
Och vad händer sen? Känns som man är lämnad hängande liksom...
Funderade igår på det "bemötande" vi fick på barnonkologen. Kändes som att ingen hade tid för oss. Alla sköterskor sprang kring och hade fullt upp. Blev skickade till lab för provtagning. Så har det inte varit förut. Sen tack och hej. Ses om tre månader. För dom är vi väl inte prio ett längre. Men det här är fortfarande vår hemska verklighet...prio ett eller inte...för OSS är det prio ett!
Och hur blir det nu med vårdbidraget? Storasyster har ju fortfarande sonden och ska ha kvar den ett par tre månader. Kommer FK att krångla? Drar mej för att ringa. "Kontakta oss om det blir ändringar" Ja jaaa...
Och försäkringsbolaget...
Bläää...
Har bestämt mej för att trotsa vasaloppstrafiken och åka till mamma över dagen. Blir väl till att åka i snigelfart dit.
Vårat försökringsbolag har varit toppen. Det var värre med FK. Jag hotade mig till ett beslut ända uppe hos högsta person för FK i Dalarna.
SvaraRaderaMen på den tiden hade jag mera ork och i dag skulle jag nog aldrig klara att genomdriva det hela på samma sätt.
Jag vet att jag sakt det tidigare men jag säger det igen. Tänk att ha en person som kliver in i en familj i kris och katastrof och hjälper till med allt sånt här. Hjälper till med allt det praktiska när man själv har fullt upp att överleva och klara livhanken. Det skulle avlasta en hel del.