Trots!

Om och om igen undrar jag...Vad gör jag för fel?? Är det mitt fel att lillebror aldrig någonsin har kunnat sitta still på stolen? Är det mitt fel att han slåss? Är det mitt fel att han skriker mycket (inte för att han är lessen, utan bara för att...)?
När vi ska äta är det en ständig kamp att få honom att över huvud taget vara i närheten av stolen. Att dessutom ha en storasyster som har svårt för det här med mat gör inte saken enklare. Hon petar i maten, skruvar sej, gör grimaser, har ont i magen osv. Han skriker, sjunger, står på stolen, hänger över bordet, ramlar av stolen, är huxflux under bordet... I sånna stunder undrar jag hur man gör?? Hur gör man för att få en lugn stund vid bordet?

Läser tips och idéer: "Tänd ljus, prata med lugn, låg röst och gör matstunden till en mysig stund med familjen."
Jo tjena...säg nåt jag inte försökt!!! Det är inte mysigt med tända ljus när två skriker och bråkar om vem som ska blåsa ut dessa och när. Det går inte att prata med lugn, låg röst när illbattingen står på stolen och vrålande hyttar i näven.

Ja, ja...jag hör att ni säger att det är 2-års trots. JAG HÖR ER!!! Börjar 2-års trots vid ett år och håller på tills de är 40 eller???

Storasyster var också en illbatting. Men inte så här... var inte elak. Och hon lyssnade mer. Hon är känsligare och ser när det räcker, när man fått nog, det har hon alltid gjort. Den här lilla, han bara skrattar och hånflinar...

Det är en kamp på dagis också. Där jobbar dom också med gränser och att få honom still...så det är inte bara hemma han agerar ut.

När ska det ta slut? När går det över? NÄR???

Jo jag är trött idag...
Att spendera hela dagen ensam på auktion var tydligen inte så uppiggande som jag trodde. Var helt slut efter ett tag och satt och gäspade. Inga inrop till mej själv. Några till exet som han bett mej bjuda på.

Det blir en tidig go'natt...