Upp och ner

Upp:
Mår "upp" av att tvinga mej själv att acceptera ett erbjudande om besök av en nära vän. En nära vän som tar med sej mat, lagar den och serverar mej. Som tar med sitt barn så storasyster får träffa sin kompis och leka med en jämnårig. Som vet hur ledsen jag är för det barn i vår närhet som fått återfall i sin leukemi. Som tar sej tid för mej, fastän jag bor en bit bort...

Har svårt att ta emot hjälp, att släppa nån inpå livet. Att vara till besvär... Att bo så här i en "ut-by" gör att det i mitt huvud är ett "besvär" för andra att komma hit. Hela jag känns som ett besvär...ett besvär som egentligen hade behövt mer hjälp och stöttning än jag ber om. För jag vill inte vara till besvär.
Det är inte så J***A ENKELT att vara liten och ynklig, när alla jämt förväntar sej att jag är stor och stark. Det har blivit en självuppfyllande profetia - förväntningar på mej som gör att jag agerar som förväntas. Klara själv, inte be om hjälp, stå stark. Liten och ynklig...rädd och ensam...så blir det när man lyckas.

Ner:
Mår lite "ner" av att upptäcka att lillebror fått hög feber. Blixtsnabbt slog den till. Och slog ner honom. 39,1. Ynklig som en fågelunge tog han frivilligt på sej pyjamas och kröp tillslut till kojs i min säng redan kl 17. När han sen vaknade efter en timme visade termometern 40,0. Vägrar flytande Alvedon. Skriker som besatt. Spottar och frustar. Inga suppar hemma. Ringer exet, som har suppar och kommer hit. OCH jag är så glad att det numera går att köpa receptfritt på macken! Exet hade köpt Alvedon tugg/sug-tabletter. Ifall det skulle funka bättre... "Kolla, en godis!" Och vips var tabletten borta! Yippie! Luuurad :)
Lite senare på kvällen samma visa, fast med hostmedicin. Spottar ut, halvspyr. Här finns inga suppar eller tuggtabletter att ta till. Vad gör man?? Hotar...jo jag hotar...med att annars måste vi åka till doktorn så doktorn får ge medicinen. Då ger han sej...och snyftar i sej 5ml äcklig hostmedicin. Att 5ml kan vara så mycket? Och vad tänker dom på när dom gör så äcklig smak på medicin till små barn?? Stackars liten...stackars lillebror...Och stackar mej som måste tvinga mitt barn...

Lillebror som snart lärt sej det här med kläder. I morse fixade han själv att ta av pyjamasbyxa, byta blöja och ta på vanliga byxor, dock bakåfram. Men vad gör det :) Sen sprang han runt med stora hatten på huvudet, pangan och en kavel. Kavlade på allt han kom åt (med pangan fortfarande i handen såklart!) samtidigt som han sjöng favoriten Sjörövarfabbe med sin tillfälligt hesa whiskeyröst. Härliga unge!