Ont i magen

En ledsam dag, en ont-i-magen-dag...

Min mat-mage fungerar inte...stora protester trots bra mat. Funderar på vad som är "bra" egentligen?? Ska jag ha ont i magen av att äta det jag tror/trodde var det enda rätta för mej? Eller ska jag ha ont i magen av att äta "vanlig" mat? Idag har det varit värre än värst. Trots "bra" mat. Trodde f*n jag höll på att få magsjuka, så illa mådde jag och så ont hade jag... Tackar högre makter för att barnen såg att det var illa och lät mej sova bort smärtan en timme.
Dom har varit riktiga änglar idag. Lekt jättebra. Nästan inget bråk. Lugnt och beskedligt (för det mesta). Helt i min smak!

MEN!

Min oros-mage mår illa för en väns skull...en vän med ett leukemi-barn. Behandlingen hade börjat gå mot sitt slut, men nu har dom fått veta att det tagit omtag. Smärta. Oro. Dom har levt med detta i nästan två år. Och nu börjar det igen.
Blev så himla lessen när jag idag fick reda då detta. Ville bara gråta. Men vill inte oroa storasyster. Vill inte berätta om vad som hänt. Hon känner detta barn lite grann. Vet att leukemi är "dumma knölar i blodet".
Mitt hjärta blöder för min vän. Och för hennes barn. Läser lite snabbt om leukemi och återfall. Benmärgstransplantation kan vara en behandlingsform. Har för mej att dom pratade om detta förut...tror att de hade möjlig donator...men vet inte, minns inte. Det var innan detta var "min verklighet". Innan jag kunde ta det till mej. Innan jag förstod.
Deras smärta blir min. Kan ju inte förstå hur det känns för dom nu. Dom upplever det jag mest av allt fruktar - återfall. Min oro blir större - för mitt barn. För det som inte ska hända, händer nu i min närhet. Min oro växer för min vän och hennes barn. Det är ofattbart, olidligt ledsamt...