Lyckas övertala mej själv att chansen ju faktiskt troligtvis inte kommer igen på en vecka. Det funkar ju inte så bra när barnen är hemma.
En kopp kaffe och sen hade övertalningsförsöket lyckats. På med löparskorna. Eller joggingskorna ska jag väl säga. För det är ju ingen löpning det är fråga om. Snarare ett förtvivlat stapplande längs dikeskanten.
Kopplade på pulsklockan, men stängde av pipet.
Samma runda som sist. Och det gick lite bättre faktiskt. Inbillar jag mej.
Tänkte på Bob i Biggest Looser. Som ju fick ett raseriutbrott i gårdagens avsnitt. Sprang efter tidtagningen. Så varje gång jag såg att sekunderna började "ta slut" och jag ville sluta, hörde jag honom skrika oförskämdheter till mej. Och jag höll ut! En Bob skulle man ha haft...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar