Sockerkaka

Ger efter för påtryckningarna och tvingar mej själv att baka med barnen. Vi fördriver ju i alla fall 10 minuter med hopvispning av ingredienserna..
Just nu är det lugnt...Pocahontas på VHS. Inväntar sången som lillebror flippar ur till: "Döda, döda..." :)

Lillebror vaknade alldeles frisk. Med flera dagars samlad energi redo att explodera. Han har varit helt tokig hela dagen. Och än är det väl inte slut...
På det en trött storasyster, med värk i benen av cellgifterna.
Alltså en energislukande dag.
Vi var ut en sväng på förmiddagen i alla fall, för att fylla på syrenivån. Tittade på barnen genom fönstret en stund när dom lekte på källarkullen, innan jag gick ut. Dom leker alltid bäst innan jag visar mej. Så ock idag...så fort jag kom ut brakade det lös...Benlösa barn som låg i snön och skrek att dom inte kom upp. Det är märkligt det där... :)

Sockerkaka...varje gång jag gör en sån tänker jag på en speciell person. Gammelmormor. Som var världsbäst på att baka! Kan för min värld inte förstå hur hon fick till dom där underbart gula, saftiga sockerkakorna. Riktiga ägg och riktigt smör, jo jag har provat, men inte lyckats. För att inte tala om hennes bullar...! Gammelmormor som var uppe tidigt varje morgon och bakade. När jag kom upp på morgonen stod sockerkakan redan på svalning på bänken och hon hade sparat en kopp med smet åt mej i kylskåpet. Så smakar gammelmormor i mitt minne - sockerkakssmet. Och hon luktade liljekonvalj - som den gröna flaskan Ajax.