Väljer jag?

Igår kväll på TVn pratades det om ensamhet och/eller enskildhet.
Att vara ensam eller enskild.
Om skillnaden däri. Om hur det får en att känna.
Ensamhet - övergiven, själv
Enskildhet - självvald, trygg

Jag är ofta själv. Tänker ibland att jag är ensam. Men vet att jag väljer det själv. Enskildhet.
Är jag trygg eller ensam? Stark eller martyr?
Både och.

Hur har dagen varit?

Bilden talar nog sitt tydliga språk. 

Att jag, som är rädd för Treo, enkom åkt för att inhandla ett rör och nu tar en dubbel, kanske kan beskriva graden av huvudvärk som hela dagen malt...

Dagen har, förutom huvudvärk, även innehållit målning. 

Eller snarare skrapning och ommålning av källartak... 

Jo, det var jätteroligt...

Arg!

Förbannadejävlagammalskitfärgshelvete!
Nej, inte den jag köpt. Den som redan sitter där!
Gaaaaah!
Slut för idag!

Inte alltid kul

Jag gillar att måla. Men inte oändliga meter takrör...

Och nu blev det dimma!

Började med att städa garaget. Behövligt... 

Det samlas mycket skräp när man titt som tätt fyller på och förbättrar. 

Sen fanns plats att påbörja ett sedan länge väntande bygge. 

Sänggaveln. 

Bygget har nu avstannat. Måste tänka om. 

Har inte tagit hem nog med material. Tyyyypiskt! 

Ska ägna kvällen åt att klura. Vilket säkert går finfint. Har precis tömt två burkar spraylack utan att ha tillräcklig ventilation. Tror mig nu på köpet ha fått ett öppet, nytänkande sinne! ;-)

Skrotjeans på

Vissa kallar det sportlov. Jag kallar det arbetsvecka.
Mot källaren!

Lördag

Pysselmajan har pysslat en ren väl värdig att vara med i Ylvania på TV! :-)

Godisskålen är laddad inför kvällen.

Det är ju faktiskt godisdag!

Och melodifestival såklart!

Och vi har gjort blåbärspaj som ska avnjutas med mycket vaniljsås!

Hoppsan! Vad skådar mitt öga!? 

Där i kylskåpsdörren står visst en chokladkaka på kylning.

Perfekt med en sort man får ha i fred från smågamarna! :-)

Första gången

Tuggtabletter.
Storasyster skrattade så hon grät stora tårar när hon såg sin tunga. Och lillebror grät, för att han inte fått några tabletter.
Men nu är båda glada, nöjda och rosa!

Att sakna

Ena bågen på bästa solglasögonen.
Förolyckades under tisdagens åktur med storasyster.
Saknas stort en dag som denna. När solen ligger i ögonen i 7 mil...

Tunnel!

Kalabalik i stora jobb-byn.
Tokiga skidåkare överallt och tunnel för att ta sig fram förbi målområdet.
En del vet inte ens vart loppet går ifrån. Älvdalen har nämnts som ett alternativ :-)

Knak!

Tillväxtkontroll för brunetten idag.
Det är nästan exakt ett år sedan hon började med sprutorna.
Om det gett effekt? Jo, jag tror allt det. Hon har på ett år vuxit 11,5 cm och är nu 115,5 cm. 22 kg tung. Växer så det knakar alltså!
På tillväxtkurvan (som jag hatar) har hon gått från -3kurva till -2.
Så det är ju (?) bra.
Känslan är ändå lite märklig... Undrar hur det varit utan hormonerna...

På väg in mot länssjukhuset passerar man Lugnets skidstadion, med de höga hoppbackarna.
Brunetten utbrister: ''Kolla! Där är de där stora rutchkanorna där de åker längdskidor och hoppar långt!''
Jaaahaaa... Typ... :-)
Och sen på hemvägen: ''Men oj!? Vilken konstig brandbil!''
Ööööh... Ja... Det är en ambulans!
Hon är allt för rolig!

Sen råkade vi köra fel och hittade en jättestor gammal fabrik där det tydligen såldes kläder! 

Vilken tur vi hade! ;-)

Brunetten med de växande benen fick 2 nya jeanstights för 100kr/st!

Känns som jag läst det...

Helgen har gått i måttlighetens tecken.
Tjaaa...jag har lagat en massa mat och fyllt upp frysen med dosor. Men förutom det har jag ägnat mig åt läsning. Måttlighet i den bemärkelse att jag alltså suttit på rumpan eller legat på rygg i stort sett hela helgen.

Har plöjt igenom "50 nyanser av honom". Fast jag egentligen inte var intresserad. Men föll för frestelsen. Man vill ju veta vad alla pratar om liksom. Vara kulturell. Om nu denna bok hamnar under kultur...!?

Om jag tänker skriva en recension? Nope. Jag tänker skriva en liknelse.
Jag har läst detta förut. Inte exakt detta såklart. Men liknande. Samma hajp bland läsare. Samma skräckblandad förtjusning. Det jag pratar om ägde rum på 80-talet. Ni som är i min ålder och äldre vet vad jag pratar om. Hollywoodfruar såklart. Och nu menar jag inte Maria "Queen of Tassels" Montazami. Jag menar Jackie "Queen of Bonkbusters" Collins.
Så det kanske blev typ en recension. För vissa av er. Sorry...eller... you're welcome! ;-)
Och med hänvisning till mitt senaste inlägg och till liknelsen här ovan: Ja. Jag hade rätt. Det var tantsnusk!

Sfinkter ruptur

Inatt har jag drömt om min sfinkter ruptur.
Eller kanske mer om vad den lett till.
Obehagliga drömmar. En del "påhittat" av fantasifulla hjärnspöken. En del verklighetsupplevt.
Jag kunde känna tarmarna röra sig, hur min IBS spökade. Och jag kände vad min krånglande mage, i kombination med icke fungerande underrede, ledde till...

Till mina bloggläsande mammor:
Skulle det vara så att du efter födseln av ditt barn kände som jag gjorde - skrik efter hjälp direkt! Kräv att de undersöker ordentligt. Inte bara genom att titta. För på mig syntes det inte. Först vid ultraljudsundersökning i ändtarmen såg de skadan.

Hur jag kände efter födseln? Jo, det kändes som att jag bokstavligen hade skitit ut ungen. Som om hon hade kommit via rumpan istället för murran. Jag skojar inte. Jag överdriver inte. Det kändes så. Som det känns inne i en när man gjort nr2. En likadan känsla, fast mer smärtsam. En molande smärta som höll sig kvar under många, många dagar.
Alla jag sa det till skrattade och sa "Jasså, tyckte du det kändes så?" eller "Så kanske man kan beskriva det..."
Nu vet jag. Jag är säker på det: Min kropp skrek till mig att den var trasig! Men ingen förstod...allra minst jag, som inte hade något att jämföra med. Inte visste hur det "skulle kännas".
Känns det inte okej, känns det inte "väntat": Kräv undersökning! Hade jag förstått, hade jag vetat, blivit upplyst, hade jag stått på mig och då kanske allt hade kunnat reparerats direkt...

Äntligen helg

Kollega frågade: ''Vad ska du göra i helgen då?''
Upptäckte då (till min förfasan!?) att jag inte har planerat något över huvud taget!
??
Så jag planerade snabbt. Det blev ett besök på bibblan. 4 tjocka böcker och två filmer. Plus att jag ska låna bok av grannkollegan. Den där (som jag tror är tantsnusk) 50 nyanser-nånting.
Jag planerade lite måsten också. Tidsbesparande sådana. Matlagning alltså. Kycklinglår står redan i ugnen. Sen har jag lite överambitiöst lagt två paket älgfärs på tining. Bara för att jag tror att det är lägligt att dra till med storkok på en fredagskväll när huvudvärken håller på att smyga sig på. Ja... Ni hör ju hur tokigt det låter. Lycka till, till mig från mig själv!

Va?

Jag hade en jack russel. En tik. Den var en riktig liten dryging och sov varje natt i en kartong inne i en garderob, för att den inte skulle ställa till nåt om nätterna.
Hur som helst. Livet var som det var och plötsligt glömde jag bort min vän. I ett par dagar var hon instängd i garderoben. När jag plötsligt kom ihåg henne möttes jag av en sorglig syn...
Hon låg där i kartongen på sin filt, ihopkurad och nästan alldeles kall. Andades knappt. I panik hade hon gnagt av ena frambenet som låg där bredvid henne, alldeles skrumpet. Försökte få liv i henne genom att försiktigt spruta in små vattendroppar med en liten sprutflaska. Alldeles uttorkad...

Sen vaknade jag. I panik!
Resten av natten har spenderats i oro. Halvt i drömmar, halvt vaken. Funderandes kring vem jag egentligen är. Är jag verkligen så hjärtlös? Oroväckande...

Spett

Provade göra egna thai-spett efter att ha bett om råd från äkta, rådigt håll.
''Du kan få kryddor hos mig, annars tar du curry, soya och kokosmjölk.''
Fast curry hade jag visst inte. Tog gurkmeja och spiskummin istället. Typ lika färg i alla fall...och jag tror de är ingredienser i curry (?).
Hoftade ihop och lät marinera.

Om det blev ätbart? Jo jag tyckte då det. Inte som från thai-restaurangen, men helt okej. Vad barnen tyckte? Gissa... Men de åt i alla fall. Mest för att jag ju fått receptet från tillförlitlig källa, för annars hade det nog varit större protester :-)

Framtidsvarslad

Jaha. Och värre blir det.

Storasyster är på vift med en kompis. Trodde hon skulle varit hemma för länge sen! Orolig... Fast jag vet det är okej. Men klockan är över nio!

Hur ska det bli sen. När hon är på vift utan annans föräldrar som har uppsikt. Utan att jag vet vart. När.

Detta känns som ett oroväckande varsel. Hon kommer få ett rent helvete i tonåren. Uj uj...

Att vara oense

Vi ser olika på saken.
Hur många aktiviteter per vecka är rimligt för en 7-åring...?
Vi är olika. Tänker olika. Bor ju dessutom inte i samma hus.
Vi är oense.
Ofta ense. Samma syn på mycket, det mesta, gällande barnen.
Men här är vi oense. Och har så varit länge. Nej, inget bråk. ''Bara'' oense.
Jag drar det kortaste strået. Så mycket kan man väl säga...

Hur kommer man ur ett låst läge?
Jo, hon vill vara med på mycket. Men hon har alltid varit så. Inga begränsningar. Allt är kul! Och det är ju bra.
Men jag är fortfarande oense! Och låst...

Ganska tomt

Oinspirerad.
Inget att tillföra.
Men jag är här.
Jobbet suger ur mig för tillfället. Suger ur all inspiration...
Lägger mig tidigare på kvällarna än varenda pensionär på gatan.

Hade sällskap på bussen idag av en faster.
"Är du ute på nåt kul då någon gång?" frågade hon, som alltid planerar resor än hit och än dit.
Jag blev alldeles tom. Något kul!? Ööööh...
Nej. Det är jag inte. Jag orkar inte.
Är det något jag saknar? Nja. Ibland.

Igår kväll drack jag tre glas äppeljuice och tryckte i mig en rulle frukt-mentos för att få sockerchock nog att orka titta på House.
Det var väl nog så kul! ;-)

Lite ont gör det allt...

Mitt fynd. Som jag ropade in på auktion för många år sedan. Som skulle bli en så fin lampa i något av barnens rum. Riddarborg. Slott.
Men det blev aldrig av...
Nu ska den säljas. Köparen är snart på ingående.
Vill ha den kvar, men har ju inget tak där den kan hänga. (Och nu gick tankarna igång... Kanske där, eller där... Vad har jag gjort!!?)
Det är svårt att rensa ibland...

Tårta

Färdigställt tårtan och firat en som inte vill firas.
Jollfis... :-)
Den blev god i alla fall. Och uppskattad.

Premiär!

Har premiär-melloat hos kusin. För att jag faktiskt bor i tätort och kan umgås utan krångel numera!
Avslutar kvällen med en efterlängtad premiär. Av min tårtbottenskärare! Funkar perfekt!