lördag 30 april 2011

Glömde nästan!

Grattis kungen!!!

Valborg

Hela dagen har vi hållt på. Slitit och dragit. Tagit många pausar för att snyta näsan och hosta. Hostan har tagit mest tid...
Känns nästan som att ved har lika effekt som alkohol. Hur jag menar? Jo, det sägs ju att man inte ska dricka när man äter penicillin, för att omdömet brister och att man till exempel klär sej sämre, vilket väl inte är ultimat när man medicinerar nån åkomma. Idag hade ved samma effekt. Stressen över att få hem ved gjorde alltså att jag jobbat som en tok hela dagen. Trots att soffan hade varit ett mycket bättre alternativ... Morgonens icke-feber har inte så otippat utvecklat sej variant utan "icke" framför...

Men dagen har varit härlig! Och jag haft både halsduk och nåt för öronen, som jag blivit tillsagd. Sol i varierande mängd. Lagom temperatur. Och inte ett flygfä på hela dagen!
Täckta i damm och spån blev vi och alldeles svettig. Duktiga var vi!

Snälla brorsan som hjälper mej.

Bästa kängorna och min för dagen bästa kompis - saxen.

Efter mat, dusch och lite häng, fortsatte jag sen för att se Småstjärnorna vid en av kvällens brasor.

Uppträdande till låten "Jag är en astronaut"
Stolt mamma drog sej sen tillbaka. Hem till soffan. Skippade elden...är helt slut...

 

Dagens outfit

Nu då. Nu ska det äntligen bli gjort.
Detta är dagens outfit.
Trots att jag hostar och snorar.
Jag får hjälpa till så gott det går.
Träd måste huggas. Veden måste hem.
Och jag ska ha nåt på huvudet. Precis som doktorn sa. Jag lovar.

fredag 29 april 2011

Film

Usch...det är nog det jag kan säga om kvällens film. Usch! Usch! Usch!
Så fruktansvärt tragiskt, hemskt och ofattbart...
Grät floder...
Se den!

Nu blir det ryggläge!

Nu har dom åkt. Dom där små. Så nu får jag ägna mej åt mej själv och tänka bort allt det ofriska.

Hopp och studs bland glaskulorna. En höjdarsysselsättning på alla sätt, har det visat sej. 
För vem har sagt att glaskulor bara ska användas till att spela kula med?

Sjuk! Tjohooo!

Tror det är första gången jag blivit glad för ett högt CRP. 106.
Senast jag/vi hörde om högt CRP var det i samband med hjärtklappning och rädsla för storasysters hälsa.
Nu blev jag bara glad. Jag är sjuk!
Bihåleinflammation, trodde läkaren. En liten, rund, äldre, dansk variant, som skred fram i korridoren i sakta mak.
Fick Kåvepenin. Är jag inte bättre på måndag skulle jag höra av mej igen och få nåt annat.
"Du ska inte vara ute å bli kall" sa han. "Om det blåser ska du ha mössa på dej." =)

Orken är slut...

Ringer sjukvårdsupplysningen som tycker att mitt tillstånd ska kollas upp. Feber som kommer och går kan vara tecken på nåt annat än förkylning.
Ringer sjukstugan som först rekommenderar nässpray. Men som till sist bokar in mej på en koll.
Vi får väl se vad de kommer fram till...

torsdag 28 april 2011

Vårblommor

Mer vårblommor är plockade. Men på allmän mark denna gång.
En snabb visit till exet som snickrar här i byn och till badplatsen för att kolla läget.
Allt för att fördriva tiden för dom små. Säkert skittråkigt med en sjuk mamma...

Tussilago och vitsippor.

Plask i sjön. "Brrr va kallt vattnet är!"






Febrig, munter mamma...

En klassiker?

Barnen lekte ute en stund medans jag tvättade och plockade ihop lite.
Sen kom dom in. Med varsin stor bukett påskliljor. Plockade i grannens rabatt...
En gammal klassiker. Kan nästan minnas att jag gjort nåt liknande...det har nog de flesta :)

onsdag 27 april 2011

Köper mej fri?

Vaknade med hosta och feber. Alvedon och kaffe till frukost. Jobbade till 14. Hämtade barnen.
Och sen gjorde jag det. Jag köpte mej fri.
Litet legopaket, en båt, en dagbok och en lära-skriva-bok. Och två hammare och ett spikpaket.
Väl hemma hade jag 38,5. Så det känns allt helt lagligt att kalla sej sjuk.
Alvedon och cocillana.
Fick sova en stund medans barnen sysselsatte sej.
Hoppas det funkar imorron också. Hela dagen. För då ska jag ockupera soffan. Så gott det nu går...





tisdag 26 april 2011

Dags igen då

Det kom ett kuvert adresserat till storasysters målsman. Ett kuvert från Uppsala.
Noterar lite förvånat att ett vitt kuvert inte känns lika oroväckande som ett brunt!? Det var alltså vitt.
Och jag visste ju att det skulle komma...men ändå...
På måndag är det dags. Exet åker dit själv med henne.
Ultraljud på buken. Lungröntgen. Blodprover. Eventuellt en tillväxtkontroll. Hon är ju ganska liten. Växer inte mycket. Inte på längden, men väl på bredden. Å det är nog så bra för mej. Men bra att dom ev ska kolla.

Sen är det ännu en väntan på resultaten...

Igen!?

Jag är trött. Jag är frusen. Jag har ont i ryggen. Konstigt ont.
Hostar och snorar. Hela dagen. Hela tiden. Mina deltagare småskrattar medlidsamt och tycker jag låter förskräckligt.
Väl hemma noterar jag 38grader på termometern. Igen. Suck...
Men...jag har inte riktigt tid att vara sjuk...saker jag måste på jobbet. Eller måste och måste...tider jag bokat som inte går att flytta så lätt. Är det inte helt kört imorron blir det alvedon till frukost å sen kör jag så länge det går...

Lycka!

Lycka är:
- att betala räkningarna och inte bli förtvivlad över summan som sen finns kvar på kontot.
- att inte behöva dela varje köttbulle i 4 delar när storasyster ska äta. Nu kan hon stoppa en halv köttbulle i munnen!
- barn som lekt ute hela dagen så dom är alldeles bruna av smuts från topp till tå.

måndag 25 april 2011

Krattar

Älskar min gård. Vanligtvis. Inte just nu. Just nu är den av djävulen sänd...
Full i grus efter vinterns snöskottning. Som inte gick att få bort med uppsamlaren...bara att kratta och plocka...
Full med uppgrävd mossa efter vinterns rått/sorkinvasion. Ser ut som nån gått med mossrivare överallt.
Får jag inte sorkfeber nu så får jag det aldrig. Och barnen. Som springer runt i allt räfs. Inkubationstid 2-6 veckor enligt Smittskyddsinstitutet. Så vi får väl se...
Borde väl använda munskydd. Det tänker jag i alla fall på när det dammar för fullt. Men sen hoppas jag att allt snor i näsan kanske funkar typ som munskydd. Gäller att snyta sej ofta bara. Och det är då inga problem! Hur mycket snor får det plats i en skalle?

Full fräs!

Har ju helt glömt av att visa! 
Här är hon. Hon med full fräs under galoscherna!
Orädd och hur cool som helst :)
Till skillnad mot den andra...blondinen...
"Brukar du köra också?"
"Nähähäää du! Aldrig i livet!"

söndag 24 april 2011

Till salu!

Apropå bilstol...denna är till salu:

Besafe Izi Kid
Inköpt -06
Jättefint skick
Endast 1000kr

Behöver inte gräma mej längre!

Jag som grämde mej förut. Över snygga bilstolen som äntligen kommit till Sverige. Eller kanske snarare klädseln...
Tadaaa!

Fanns tydligen i framåtvänd variant också!
Nu är det i och för sig exets stol. Men eftersom lillebror nu betraktar sej som stor och inte underlåter sej att åka bakvänd längre, fick vi låna den. Lillebror säger att han valde den själv. Mitt ödmjukaste tack till förstående ex! :)
På bilden kan ni även ana orsaken till att "mammas bil är bäst i världen!" Utfällbart brickbord! =)))

Lekkompaniet

Mot alla odds har jag idag varit lite wild and crazy. Alltså gjort något icke planerat.
Vi drog till Mora och leklandet för första gången!
Vi var först på plats. Sen kom en familj med två lite äldre killar och en liten. Alldeles lagom. Alla barnen lekte kull tillsammans så svetten rann.
I två timmar var vi där. Hann både fika och äta pannkaka/korv.

Vaaar e barnen?

Dääär e barnen! :)

Å dääär e mamman också!

När vi kom hem trodde jag i min enfald att dom skulle vara nöjda. Men em har gått på i samma fart. Tills det alldeles nyss slutade med ett bitmärke i lillebrors hand och två gråtande, skrikande ungar.

lördag 23 april 2011

Påskafton

Studsmattan uppmonterad.
Smått panik när jag riktigt ser hur mycket grus det är över hela gräsmattan efter vinterns snöskottning. HUR ska jag få bort allt...?
Årets första tur till båthamnen. Varmt, skönt, några båtar och turligt nog några dagiskompisar på tillfälligt besök att leka med en stund och en trevlig pratstund för mej.
Påskaftonsbuffén uppäten. Kulinariskt som bara den. Tacos.

Hemmadag

Blev ingen skogstur. Kombinationen njurstensanfall (mormor) och hosta/snor (jag) gjorde att vi kom fram till att vi skjuter upp det till nästa helg. Skönt på ett sätt. Stressande på ett annat. Men men...

Med en lillebror som vaknade med ett vrål vid 6-tiden blir det intressant att se vad denna dag kommer ge...
*tänker positivt, tänker positvit, tänker positivt...*

fredag 22 april 2011

Smaklös premiär

Så intetsmakande att inte ens dopp i socker gjorde nån skillnad. 
Men det var väl mest känslan dom ville åt... 
Jordgubbar är ju ändå jordgubbar :)

Hasta kvasta!

Spanar och ser...kärringar på byn!

 Hovrande i rondellen...

...och utanför (ovanför?) ICA.

Lång fredag

Kanske är det så ändå. Att långfredagen är särskilt lång. Särskilt om man trots idogt och långvarigt försökande att somna om inte lyckas och därför stiger upp kl 07.
Kanske gör en lång fredag att man tänker fel. Och tvättar bästa skogsbyxorna innan dom ska smutsas ner ännu mer. Det verkar så i alla fall. För imorron äntrar jag skogen med nytvättade M59or. Till mitt försvar: dom har hängt ute på verandan hela vintern.

torsdag 21 april 2011

...prutt...

Betalar för dagens arbete - med lite mer och lite högre feber...
Imorron är det vilodag. Barnhämtningsdag.
På lördag kör vi igen. Brorsan ska hjälpa mej. Ut till skogs och gå lös på en mängd kubik träd att göra ved av.
Hur det känns? Just nu lite okul... Men jag måste...

Kapad!

Äntligen! 
Nu ser jag fram emot en barr- och kottfri framtid!

En sista titt. Bye bye!

Nu är det bara ihopdragning av kvistar och bortforsling kvar!
Att dra ris med hosta, snorig näsa och lätt feber var/är sådär...men snart är det klart!

Glad Påsk!

En annorlunda påsk. Utan snö. Vet många som sörjer utebliven skoteråkning.
Men för mej kvittar det! Våren kom ju faktiskt! Helt otroligt!

Ha en underbar långhelg!

Testa nytt?

Vill du få möjlighet att testa nya produkter? Utan kostnad!
Bli en Buzzador och få erbjudande om nya produkter som du delar med dej till dina vänner!
Just nu letar Buzzador efter nya testare med små barn födda senare än 1 januari 2010 då det är många företag som har produkter till just denna målgrupp.
Passa på att registrera dej!
Klicka HÄR
Och självklart kan även du utan små barn registrera dej!

onsdag 20 april 2011

Snart så...

...har jag snytit mej 80 gånger idag. Det vet jag pga att det är 80 servetter i en kartong. 
Snytpapper är dessutom utomordentligt bra att tända i pannan med. Ifall du undrar varför jag sparat alla papprena i konten... :)

Matdags

Det knackar på. Knacket kommer från fönstret. Tittar ut och möter uppfodrande ögon som säger att det är dags nu. Dags att fylla på i fågelstugan. Knackaren är en liten talgoxe. Knackar och stirrar. Knackar och stirrar. Den brukar göra så, den lilla rackaren. Så jag lyder såklart. Lite frön finns kvar fortfarande. Och nån talgboll.

Själv lagar jag till korvstroganoff och äter. Frivilligt. Utan att ha en blondin i huset. Ni vet han som mest bara vill ha korv...

Lilla sjuktugan i lilla byn...

Efter samtal i morse med BVC kommer vi överens om att vaccinationen inte ska göras. Dom ska kolla upp rutinerna först.
Nyss ringde exet och rapporterade hur det gått. Bra. Hon gick igenom UA.

Men...det var det här med bemötande... Vi bor i en liten by. Det gör det förunderligt att inte ens barnläkaren vet vad vi gått igenom! "Vad är det som hänt som gör att ni tror att vaccinationerna kanske måste göras om?" Exet hade fått berätta om storasysters Wilms och läkaren hade inte haft en aning om det. Visste inte att cellgifter kan påverka vaccinationer. Visste ingenting! Trots att jag vet att han varit inblandad i diskussioner förut, under hennes behandlingstid.
Vi bor som sagt i en liten by. Inget överskott av barn med cancer (som tur är!). Dessutom har storasyster ett ovanligt namn/efternamn. Man tycker ju att information om nåt så ovanligt är nåt man borde minnas som barnläkare.
Eller är jag dum? Överskattar jag betydelsen av det vi gått igenom?
Dessutom visar det ju att läkaren inte ens gluttat i journalen inför besöket. Bedrövligt...
Det visar också att BVC-sköterskan inte pratat med honom trots vårt samtal i morse. Oengagemang?
Nu sa han i alla fall att han skulle kontakta Falun för att få mer information. Fortsättning följer...

Det kanske är småsaker jag gnäller om. Jag vet att livet i stort inte kretsar kring just vår familj. Men det är viktigt för oss! Viktigt med bra bemötande. Viktigt att inte behöva berätta om allt varje gång man pratar med ansvarig läkare. Viktigt att få ett bemötande som inte består av ett stort frågetecken när man frågar nåt.

tisdag 19 april 2011

Vaccinationer. Igen eller?

Imorron ska storasyster på 5½ års koll. Hon ska även få påfyllning av vaccination. Alltså spruta. Som hon ju inte gillar. Inte alls.
Hade tänkt ringa imorron och ge instruktioner om hur dom måste göra för att hon inte ska spy av ångest/nervositet.

Sitter och surfar runt och kommer in på 1177 - sjukvårdsupplysningen. Där har dom ganska nyss lagt upp information om barncancer. Scrollar ner. Läser. Bra information. Dom har fått med mycket. Inte bara om hur behandling kan gå till, utan även om hur det känns för alla inblandade.

Plötsligt ser jag att det står om vaccinationer. Om hur många måste vaccinera om allt som gjorts under uppväxten. Att cellgifterna kan ha tagit bort effekten.
Ja men visst! Självklart! Det borde jag/vi väl ha tänkt på. Eller?
Har vi blivit upplysta om detta? Minns inte...
Vet inte BVC detta? Tydligen inte...
Det är ju ingen idé att fylla på vaccination om det inte finns nån vaccination kvar att fylla på...
Morgondagens samtal kommer alltså handla om mer än sprutångest...

Rapport från Falun

Det är inget fel på lillebrors ögon. Allt är kollat. Dom gjorde även en extra syntest.
Ingen näthinneavlossning. Ingen torrhet. Allt var bra.
Han hade varit jätteduktig. Fått droppar i ögonen utan protest. Suttit still och gjort precis som han blev ombedd.
Ett besök på lekterapin hade också hunnits med medans de väntade på att dropparna skulle verka.

Är glad att det i remissen rekommenderades att solglasögon skulle tas med - dom behövdes.

Exet hade berättat för läkaren om storasyster. Att allt som hänt henne har gjort oss extra vaksamma.
"Vad var det för cancer?" frågade läkaren.
"Wilms."
"Jaha. Få se nu...är Wilms genetisk...hmmm... Wilms kan sprida sig till ögonen."
Hjärtat hade stannat på exet. Magen hade knutit sej. En sån kommentar vill ingen Wilms-förälder höra om ännu ett av sina barn. Och när han sa det förstod jag precis hur han hade känt det...
Läkaren hade sen förklarat att Wilms kan sprida sig till ögonen (men inte nödvändigtvis) om det redan finns något medfött fel just där. Och hade det varit så hade han sett något. Vilket han alltså inte gjorde.

Så nu då? Ja...han får väl fortsätta vifta sej i ögonen. Och vi får försöka vila i vetskapen att det inte är nåt fel.

Var sitter näsan?

Snorar. Fräser.
Laddar upp med bästa snytpappret från apoteket - Kleenex ansiktsservetter.
"Var det bra så?" frågar damen i kassan.
"Japp. Det är det enda jag behöver. Nu ska jag hem och snyta." säger jag
"Jaha. Tycker du inte om dom näsdukar vi också har?" frågar hon
"Nej, dom här är mycket mjukare åt ömma, söndersnytna näsor."
"Jaha...ja du har nog rätt i att det är mjukare med ansiktsservetter..."

Tanken som slår mej är denna: Varför är ansiktsservetter mjukare än näsdukar? Sitter inte näsan i ansiktet?

Falun

Idag åker lillebror till Falun med exet. Remissen gick fort och det är dags för ett besök på ögonkliniken. Hoppas bara dom hittar vad som felas honom. Känns inte bra att ha ett barn med myror/svart skräp i ögonen...

Och min förkylning? Det blir en halvdag idag...

måndag 18 april 2011

Då var det vår då...

Nu då? Är jag sjuk eller? Hostar. Snorar. Förhöjd temperatur, som det så fint heter.
Måste snart bestämma mej... Ska jag vara hemma imorron...? Eller kanske inte...
Har jag energi nog att "underhålla" mina deltagare under morgondagen...? Det är frågan det...

Noterar...

...att varje gång jag skriver "k" i adressfältet, för att få fram "kolla.tv" så kommer det upp fler förslag som börjar på k. Som kladdkakerecept-sidan.
Inte bra... :)

söndag 17 april 2011

Söndag i april



Dagen har spenderats där solen alltid sägs skina, vid Vänerns strand. Ja, inte precis vid stranden, men i dess omnejd.
Det var inte en dag för tidigt. Har tänkt åka dit länge, för att äntligen få se brorsans hus som är under helrenovering. En renovering som drar ut på tiden, men som nu måste bli såpass klar att dom kan bo där. För snart är bebisen här.
Nåt lite kunde vi i alla fall hjälpa till med just idag. Jag skruvade ihop några hyllor och skrivbord. Hyllor som sedan visade sej ha fel färg, vilket ju gjorde ihopmonteringen onödig. Brorsans sambo höll på att få slag när hon såg färgen! Men men...

Sen satt vi mest och pratade, medans "karlarna" monterade ytterdörr.
Lunch intogs på restaurang vid vattnet i alla fall. Med en härlig utsikt!

Daytrip

Plötsligt händer det! Tack vare att jag hann med så mycket igår.
Idag ska jag äntligen dra söderut för att få kolla hur det går och hjälpa till med det jag kan. Idag kommer nån att bli förvånad...chockad kanske, men förhoppningsvis glad! :)

lördag 16 april 2011

Slut för idag!

En blank, ren bilfan. Som till och med är avtorkad med sämskskinn! 
Totalt onödigt, enligt mej. Men inte enligt pappa. Så det var bara att torka det. The things you do for love... :)

Till och med bilstolsklädslarna är nytvättade!
Härligt torkväder idag!

"Köttbulletårta" och ansjovisfisk. 7 familjeportioner finns nu i frysen!

Allt tvättat. Allt ihopplockat. Allt diskat. Till och med verandan är städad!
Så nu är det slut för idag, tack för idag.

Vad jag gör?

Städar.
Både huset och bilen.
Samtidigt.
Och lagar mat.
Och tvättar.
Solen skiner! Lufter är ljum. Me like! Vilken energisamlardag! :)

fredag 15 april 2011

Gråtvänlig

Efter tips på FB hyr jag en film. 
"a SHINE of RAINBOWS"
Gråtvänlig var ordet. Snorpappret blev alldeles svart av ej vattenfast mascara.

Fri!

Började dagen kl 06.00 med 1 ibumetin och 2 alvedon, redo att fortsätta poppa piller med lagom mellanrum hela dagen.
MEN! jag har inte behövt fylla på en enda gång! Helt bra är det inte. Men det gör inte ont längre!
Eftersom solen tyvärr har fläckar, ägnar jag dagen åt att glömma av att äta... Du vet så där "jag ska äta, men först ska jag bara..."
Så eftermiddagens handling utfördes hungrig. Ja, du kan väl gissa hur det gick... "Det där såg ju gott ut... Och om jag köper det där kan jag ju laga... Och en sån där är ju bra att ha hemma..."
Men godis blev det inte i alla fall! Jag klämde på en påse...men la tillbaka den! :)
Sitter nu och pustar i soffan efter att ha klämt i mej en landgång med tilltalsnamnet Lyx.
Pust.
Urk.
Det onda har nu återuppstått. I magen. Men men...känns nästan som att det var värt det! :)

torsdag 14 april 2011

Snäll

Efter ännu en dag med huvudvärk tårades ögonen av att se att jag fått en bloggaward av söta Marie.
Tack!
Dina ord värmde! <3



Jag är urusel på att skicka vidare sånt här... Väljer istället att skicka kärlek till alla er som läser!

Och jag valde även att med omtanken jag fick åtnjuta via awarden, vara extra snäll och försiktig när jag gick in till grannarna. Snäll och försiktig för att inte trampa på nån tå. För det är just trampning det är fråga om. Trampning av tre hästars hovar över hela min stora gräsmatta. Två gånger om dagen. Tyvärr tror jag min önskan togs på fel sätt...men nu har jag framfört det och hoppas slippa fler djupa hål överallt.

Vass kant

Gårdagen kantades av huvudvärken. Vass huvudvärk. Som jag inte haft på länge.
När eftermiddagen kom och vi skulle besöka pappa för att fira honom trodde jag min sista stund var kommen. Smörgåstårtan intogs med risk för kaskadspya... Minns inte när jag hade så ont sist...
Fick några dunder piller, som inte gjorde varken till eller från.
Väl hemma var barnen jättetrötta. Griniga. Och jag bara satt där i soffan och blundade med vetekudden hårt tryckt mot nacken. Till slut släppte det så pass att jag kunde röra mej.
Då var det tyvärr för sent. Lillebror var helt tokig. Skrek helt hysteriskt. Slogs. Vrålade. Och mitt tålamod gick inte att hitta. Det tålamod jag så fint skröt om häromdagen... Ställde helt bryskt ut honom på verandan så han fick skrika klart. Tog lång tid... Känner mej som världens sämsta. Men det är omöjligt att bryta det, när han får ett sånt "anfall"...
Och nu verkar den vara tillbaka. Huvudvärken. Efter en natt när jag sovit bra. Ska det bli ännu en dag i dimma?

onsdag 13 april 2011

Hoppas på en stråle sol...

Idag begravs mammas moster. Långt där borta i Stockholm. Och jag kunde inte åka dit...
Mamma kommer vara där. Och brorsan och styvfar.
En hälsning från mej kommer framföras i alla fall. En av fyrmänningarna skulle lägga en handblomma på kistan och hälsa från mej.
Hon var bara solsken, mammas moster. Bara solsken. Hoppas solen skiner på dom där borta idag...

tisdag 12 april 2011

...och världsbäst!

Idag överträffar jag mej själv! Idag är jag världsbäst! På tålamod!
Lillebror var trött. Vilket självklart ledde till ilska. I hans fall betyder det även rösthöjning. Jag kallar honom inte Soprano utan orsak...
I nästan en halvtimme låg han i fåtöljen och skrek: "Jag vill ha glass! Mamma, hämta glass!"
Jag överdriver inte. Nästan en halvtimme. Oavbrutet skrikande.
Vad jag gjorde? Ignorerade, ignorerade, ignorerade.
Blir så stolt över mej själv! Det här är en prestation när det gäller mej. Verkligen! Jag är inte känd för mitt tålamod...
Att jag är dopad med p-spruta för att klara av det är en petitess i det hela. Men en nödvändig petitess. Har fått påfyllning idag. Bara vetskapen om det gör mej extra lugn. Och jag tror fasiken effekten bli bättre och bättre efter varje gång. Tjo! :)

Frustrerad men värdefull...

Vecka 4 på nya jobbet. Varje dag nytt att lära. Nytt som jag inte kan. Inte har i ryggmärgen.
Känner att jag borde kunna... Men vet att det är omöjligt. Allt är ju nytt! Men det är frustrerande...

Blir uppringd av en av cheferna. Han vill att jag ska skicka in mitt CV till huvudkontoret. Min utbildning är så bra att dom vill ha mej "på pränt" för att kunna använda mej (tillsammans med de andra förstås) i deras förfaranden för framtida anbud. Äntligen en arbetsgivare som inser att det jag kan är användbart och värdefullt!

Å visst är det intressant att ju mer man lär sej, desto mer inser man att man inte vet!
Just idag är det just det jag inser...allt jag inte vet...om inlärning, socialt beteende, presentationer, rekryteringsprocesser m.m. m.m.
Men det blir väl bättre med tiden...

måndag 11 april 2011

Sova?

Ensammys med lillebror. Hon den stora hade simskola och ville sova kvar hos farmor.
Så mysigt är det att det tydligen inte går att somna. Trots att ensammys ikväll innefattar "sova i mammas säng". Halv 9. Nästan en timme senare än vanlig somnadags. Ändå är det en viss blondin som är vaken. Men han är i alla fall tyst. Kanske hinner jag före honom in i drömmarnas land... *gäsp*

Nu är det dags!

Nu har jag fått nog! Hur dumsnål får man vara???

Är det nödvändigt att envisas med att ha kvar trosor som är konstigt konstruerade och åker ner hela tiden? 
Som får en att känna det som att hela rumpan är bar?
Nej, nu ska dom kastas! Trots att det inte är nåt fel på dom för övrigt. Trots att dom är ganska nya. Kan det vara så svårt?
Kanske ska jag ta dom där andra också, som ligger i lådan och tar plats. Dom där som är så fina att jag köpte dom trots att storleken var alldeles för stor...och därför kanar ner och, just det, får rumpan att kännas bar. 
Så svårt kan det väl inte vara? Bara att ta dom och slänga bort dom...kanske...
Märkligt... ;-)

söndag 10 april 2011

Minnet...

...är inte det bästa. Vissa saker är bara borta. Särskilt sånt som hänt då när kaoset var som värst.

Storasysters kompis har vattkoppor. Så det är väl bara att vänta på att prickarna ska dyka upp på henne också. :)
Kompisens mamma får veta av exet att storasyster är vaccinerad. Jahaa...? Minns inte. Men som sagt...det är mycket som är borta. En spruta hit eller dit har liksom inte lagrats i minnesbanken...för sprutorna gjorde för ont, både i henne och mej...
Efter samtal med exet uppdateras statusen med gemensamma krafter: det var lillebror som blev vaccinerad, för att inte dra hem viruset till sjuklingen. Sjuklingen själv var ju fullproppad med cellgift och kunde därför inte vaccineras.
DÅ minns jag! Hur vi fick kämpa för att lilla sjukstugan skulle fatta. Hur det skulle utredas och frågas runt. För vaccinera mot vattkoppor fick man inte göra! Det var inte brukligt. Hur inget hände. Förrän "vår" läkare ringde och "beordrade" att de skulle fixa fram vaccinet. Då gick det snabbt. Jättesnabbt. Vet att jag tyckte det var konstigt hur sjukstugan fick oss att känna det som att vaccineringen var något vi tagit ur luften, kommit på helt själva, nåt onödigt. Att av sjukvårdspersonal bli bortviftad bara för att dom inte har erfarenhet av situationen känns fel. Helt fel.

Jag var trött och ledsen och grinade nästan varje gång jag var i kontakt med sjukstugan. Att ta en till fight blev för mycket. Exet var den som orkade sätta ner foten. Som tjatade. Som ringde Falun och "skvallrade".
En ynka liten spruta med vaccin blev som en livlina för oss. En ynka liten spruta...
Att behöva känna sej löjlig att begära den. Att behöva tjata. Att behöva argumentera.
Att vara rädd för vattkoppor...hoppas du som läser aldrig behöver bli det...
Och visst är det märkligt hur jag förträngt/glömt bort detta!? Fast jag vet att jag var både arg, ledsen och förtvivlad...

Det är märkligt och intressant det där med minnet. Jag vill minnas allt. Vill ha kvar det. Men tydligen tycker hjärnan annorlunda.

Det blir i alla fall intressant att se om storasyster åker på några koppor. Och det blir intressant att se om lillebrors vaccin i sånna fall funkar! :)

All good

JAAAAA! Gårdagen träning funkade! Jättebra dag! Inget bråk. Inget tjafs. 
Bara glada miner och mysiga, snälla barn.

En tur till närliggande lekparken.

Bläääääää! =)

Varmt väder, men inte är det några blåa skyar precis.

Nej just det...lillebror vågar fortfarande inte cykla på stora cykeln. Trots stödhjul. :)

lördag 9 april 2011

Träning

Idag har vi tränat. På vem som bestämmer.
Under eftermiddagen har träningen eskalerat. Jag blir frustrerad, men är tacksam för att vi byter på fredagar så att vi hinner träna klart innan vardagen tar vid - är man trött av jobb och dagis är det svårare att träna och få resultat.
Lillebror är envis. Tränar motvilligt och högljutt. Vill inte förstå. Behöver repetition. Många gånger.
Storasyster är småful. Rullar i ögonen. Tittar bort. Gör grimaser när hon inte tror att jag ser. Hennes träning började sent på eftermiddagen. Lagom till att lillebror började fatta galoppen. Som att hon var tvungen prova om samma regelverk gällde henne.
Jag tränar. På att inte tjata. Tjat hörs inte. Det glider förbi. En mycket svår övning...
Jag tränar. På att inte höja rösten. Att flippa ur hjälper inte. Jag peppar mej själv: "Don't show them you're weak! Stand strong! Stay calm"

Imorgon blir en bättre dag. Hela dagen. Jag är optimist.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails