Ute

Sitter ute i solen i BH och för stora blommiga shorts. Life is good, liksom.
Drar på mej en t-shirt när postbilen kör upp på gården. Vill inte blända eller förskräcka. Äntligen kom knivarna jag beställt! Nu ska här snidas!
Sandpapprar och gnider alla huvuden jag sågade häromdagen. Tar lång tid. Men fåglarna kvittrar, P3 skrålar på radion och allt är lugnt. Harmoni.

Flera högar

Har en hög med nykapad ved på gården. Som pappa och hans kusin fixat när jag var på auktion.
Har en hög med auktionsfynd i garaget som väntar på fixning.
Två högar alltså.
Två högar att vara nöjd med.
En härligt avslappnande dag. Har suttit så länge att fötterna svullnat. Skönt. Faktiskt!

När jag på kvällkvisten åkte mot hem, var himlen lysande blå av kvällssolen. Och full med regnmoln. Kände hur glädjen spreds i kroppen. Jag blir glad av olikfärgade, olikformade moln på en blå himmel! Och jag tycker solsken luktar gott efter regn.

Idag mår jag bra! Jättebra!

Telefonsamtal från storasyster: "Hej! Jag skulle säga...vad var det nu då...hmmm....Jo! Grattis på födelsedagen!"

Stannar till hos exet på hemvägen och lämnar av en kartong hemägg jag fick hos pappa. Lillebror: "Mamma, jag ääälskar dej!"

Pussar fick jag också. Till och med av storasyster!

Är innehavare av ett varmt hjärta på mors dag.

Laddade...

..."stora" plånboken och begav mej ut på loppis. Två stora loppisar bjöds i "byn" idag. Var heltaggad, för huvudet bränner av idéer! Men...jag kammade noll! Helt otroligt! I och för sig var jag snäll moster och köpte en hög barnstol åt min systerdotter. Det var allt. Ingen påfyllning av förråden här hemma alltså. Men imorron ska jag sitta på auktion heeela dagen! Då jävlar! :)
Dagens plus var att jag fick lunch hos ena syrran och födelsedagsfika hos plast-brorsan, vars son fyller 5år.
Ägnade sena em åt att såga ut fler käpphästar. Men nu blir det inget mer gjort på det för idag. Orkar inte helt enkelt.
Dags för hemgjord pizza!
 

Soligt

Glasskladdiga godingar!

 Full fart mot det obligatoriska stenkastningen från bron som går ut på udden vid båthamnen.

"Mamma! Jag har vattenpölar i fötterna!"

mmhm...konstigt... 

Fiska, fånga och döda/rensa alla pinnar som flyter förbi.

Storasyster lånar kameran och fotar. Så duktig så!

 Lillebror lånar kameran och fotar...fingret!

Senaste projektet

Ännu en käpphäst-prototyp är gjord! Denna gång ett flygplan.

Lite bilder

Älskade barn!

I draknästet, bagarstugan, piratskeppet. Detta stenrös har många namn :)

Ett säkert sommartecken; insekts-gardinen på plats!

Hemma-dag

Tänker extra mycket på vännen vars son fått sin stamcellstransplantation under dagen. Håller alla tummar och tår att det hjälper och fungerar. Stamcellerna kom från USA. Tänk va!? Vilken tur att det finns så bra samkörda register!

Vi stannade hemma från dagis idag. Barnen ville vara hemma. Men vi har ändå varit en sväng ner till "byn" för at besöka lekparken jag lovat dom så länge. Den med en jättestor rutchkana och en karusell. Där lyckades vi också träffa mormor, som var med sin klass på skogsutflykt. Och storasyster träffade gamla dagiskompisarna. "Miiina pojkar"...med ett saligt leende på läpparna :) Och jag fick prata lite pyssel och idéer med en go´ arbetskamrat. Hon var inne på lite samma spår som jag, frågan är bara hur det ska lösas...

Sen passade vi på att besöka ett fik för en liten sockerchock innan hemfärden.

Och jag köpte lite olika zink-krukor och blommor; lavendel, några olika hängisar och fler pelargoner. Jag älskar pelargoner!

Halvsov när barnen hade sitt-vila framför en film. Vaknar och är som en tiger! "Mamma, du kanske ska äta nåt så du blir snäll!?"  Hm! Kanske det, kanske!

Omtanke

Tänk att det behövs så lite. Några "oansenliga" ord på Facebook kan få mej att gråta. En utsträckt hand. Är tacksam för all omtanke. Det värmer. Det värmer ännu mer när det kommer från oväntat håll... Små ord...
När man känner sej liten och osynlig kan ett hej från oväntad person räcka en livstid. Ett enda ord, ett enda ögonkast kan förändra mycket. Hänga med som en varm, mjuk känsla i hela ens liv. Fel ord, fel ögonkast gör detsamma...tyvärr...och förstör kanske mer än de rätta orden värmer. Varför glömmer vi så gärna bort det som lyfter?

Jag försöker tänka på det hela tiden. Att vi berömmer för lite. Att vi ser för lite.

Är du tacksam, säg det! Vet du att nån behöver uppmuntran, ge den! Eller...ge uppmuntran där den gör som mest nytta, vare sej den är önskad/efterlängtad eller inte. Gör nån ett bra jobb, tala om det!

Jag har som mål att ge min omtanke till någon varje dag. Extra plus i kanten ger jag mej själv när jag ger den till någon okänd. Kanske kan just mitt lilla ord göra skillnad i någons liv.

Pay it forward, liksom...

Jag sjunger...

...när jag är rädd. Har jag märkt. Ett monotont nynnande eller nån löjlig melodi.
Idag har jag sjungande krypit omkring på det gamla plasttaket på verandan och skruvat lös en massa skruvar, för att kunna laga de hål som mystiskt (!?) uppstod efter vinterns avskottning. Stegen stod på trekvart och jag var livrädd. Dessutom bara barnen som övervakare... MEN nu är det klart! Hålen lagade och taket fastskruvat igen. Nu väntar jag med spänning på nästa regn så jag får se om det funkar som jag tror!

Dagen bjöd på avslutande samtal på lillebrors dagis. Han slutar ju där snart. Stora dagis väntar i augusti. 

Blev glad att han sköter sej så "bra" där (allt är ju relativt, även ordet bra...). Han hade blivit mycket lugnare och dom tyckte han vuxit på alla sätt. Dom hade funderat kring om det kanske beror på att vårt liv lugnat ner sej lite. Vi hinner alla med honom mer och hans ev oro och funderingar kring storasyster kanske börjar fösvinna. Liten skrutt-unge. Vilket kaos han upplevt...
Blir sorgligt att skiljas från småttingavdelningen. Har ju varit där i 4 år nu... Kommer säkert rinna en och annan tår...
 

1 år

Idag är det ett år sen. Ett år sen vi åkte mot Falun för att få den fruktansvärda diagnosen. Ett år sen mattan drogs bort under fötterna. Ett år sen jag och exet satt i ett litet rum, i var sitt hörn hörn på en soffa och grät. Ett år sen vi åkte hem för att packa om och sedan nästa dag dra mot Uppsala och ovissheten.
Men vi är fortfarande här. Vi har överlevt. Storasyster lever. Med ett stort ärr över magen, en njure mindre och ett helt liv äldre.

Taggad

Har "lagat" kaoset som blev när jag lackade käpphästarna. Äntligen. Tur de är prototyper! 
Nu sprutar idéerna och jag vill bara börja med fler. Är taggad som bara den! Tror också att jag löst hur jag ska göra ett flygplan! I alla fall i mitt huvud :)

Igår klippte jag gräset. Vann kampen över åkklipparen. Ibland vill den bara inte starta. Men igår vann jag. Ett tag i alla fall...tills jag upptäckte att den skjutit en sten genom en av rutorna (som tur är bara gamla plastrutor) på verandan. Och en av ljuslyktorna jag har där hade också lyckats bli träffad. Jävla klippare....

Har haft en hemmadag med barnen. Besökt båthamnen bl.a. Efter det har lillebror tjatat sönder öronen på mej. Hur många gånger är det möjligt att under en dag säga: "Den lilla båten (en styrpulpetbåt!?) ska jag ha. Man FÅR faktis låna den!" Och sen ljudligt skrika när jag sagt att det inte går... Han har låtit oavbrutet hela dagen! Sjungit, pratat eller bara utstött ljud av olika slag, oftast med soprano-läget uppskruvat på max. Otroligt...

På em besökte jag den omkringresande optikern. Ser ju som en kratta. Min syn hade bara blivit något lite sämre sen jag sist besökte honom, -99. Jag fattar inte!? Jag ser ju sämre och sämre. Inbillning?? Han tyckte dock att det kanske vore idé att faktiskt använda glasögonen jag köpte sist, istället för att ha dom i en låda... Beställde i alla fall nya. Svarta med lite bling-bling på. Sen får vi väl se. Läsglasögon står också på inköpslistan.

Iakttagelser

Lycka är när en liten tjej äter två våfflor! Höll på att svimma! :)

Duktigt är när en mamma sätter upp studsmattan själv, med hjälp av två barn, utan att få ett utbrott.

Underbart är (?) när två barn går och lägger sej, för att efter en kvart båda två bli bajsnödiga. Jättelass i toa och blöja. Vad är oddset?? Eller gjorde jag "drivande" våfflor?? :)

Otroligt är att det i "byn" aldrig går att få tag på saker jag behöver! Hur svårt kan det va...?? Eller är det jag som är omöjlig...??
Återbetalning är att inse att mitt dåliga humör gått i arv till lillebror. Åter betalning för gammal ost, liksom... eller mat. Eller mer specifikt avsaknaden av mat. Vi blir monster som ryar å går an när magen är tom. "Men jag, jag är alltid glad!" säger storasyster och tittar överseende på oss medan vi mosar i oss våfflorna för att bli snälla igen.
Och glad bli man när en handlare vill se mina käpphästar!

Undrar...

...hur ofta och HUR t.ex. modeller "friserar" sej i armhålorna?? När man ser bilder eller reklamklipp ser dom alltid mjuka och lena ut under armarna. Inga prickar. Inget. Jo jag fattar väl att det retucheras. Men ändå...

Gott

Luktar gott

Gott för själen

Smakar gott -

muffins med bilar

Säsongen har börjat

Marknads-lördag

Solsken. Stekhett mellan stånden. Festis. Korv med bröd. Korvbröd med ketchup. 
Karuseller. Sockervadd. Karuseller.  En stor slush uthälld i vagnen. 
Sur lillebror som inte fattar varför han inte lyckas kasta ner burk-tornet med bollarna (du e ju fö liten fattar du väl!? förklarar storasyster).  
Karuseller. 
Bryter av med ansiktsmålning och fotografering med djungeltema. 
Mer festis. Bakelse och negerboll. Mer karuseller. Spöregn. Blötare, blötare, blötare. Mer karusellåkning.
Dyngsura ramlar vi in hos morfar. Av med kläderna. Fika lite mer. 
Åker hem med halvnakna barn i bilen. Stannar på vägen och köper blommor.
Stuvade makaroner. Övertrött mamma.

Får kramar och pussar och många "mammmmaaa" med kärleksfulla röster. Dom är nöjda. Dom har haft en bra dag.

Jag är trött. Helslut. Go´natt...

Pedagogisk

Utövar pedagogik i dess finaste form. Hotar barnen med "inga karuseller!!!" om dom inte äter frukost. Går sådär... Storasyster fattar allvaret i pedagogiken. Lillebror bryr sej måttligt. Eller inte alls, faktiskt.
Är det nu jag ska göra allvar av hotelserna? Är det nu jag ska vägra starta bilen och dra iväg? Är det nu jag ska löpa linan ut? I det vackra vädret. Som gjort för ett marknadsbesök...

Som jag längtat

Nu är dom äntligen hemma igen. Barnen. Med varsin jätteballong från marknaden. Exets plånbok hade gått varm. Särskilt vid karusellerna. 
Och imorron ska vi dit. Dom har planerat, funderat och nästan kommenderat mej (försöka går ju...) i vad som ska köpas, göras och ätas. Storasyster önskar sej sockervadd. Lillebror vill ha ett "färd", vad annars... Den här mamman ligger dock ett steg före. Just ett sånt "färd" hade jag redan hemma i gömmorna. Ett såpbubblesvärd. Han hade blivit jätteledsen, sa exet. Till och med varit på väg att lämna tillbaka sin ballong för att försöka förhandla sej till ett. Vapen-freaket! :) Efter en kort testning här hemma lade han dock bort det. Tydligen inte så kul som han trodde!

När jag drog mot "byn" på em mötte jag två mullrande motorcyklar. Misstänkte vem det var och jag hade rätt. Mamma och en kompis. På väg mot en tjejhelg för uppfriskning av körkunskaperna. Småler varje gång jag tänker på henne på en motorcykel. Men det är väl som hon säger: "Även om jag är gammal på utsidan, är insidan fortfarande ung!" Den kommentaren fick jag när hon satt och skulle beställa små skruvar med döskallar på till motorcykeln :) Å lite stolt över henne är jag väl...inte alla som har en morsa som kör HD!

Klockan rusar

Städar. Plockar undan. Lite snabbt sådär. Så snabbt att det rasar. Tre tavelramar har nyss rasat rakt på den fina blå stolen jag köpte av Barncancerfonden. Tre ganska stora hack kan nu beskådas på sitsen. Ger upp en stund och dricker kaffe istället.
Snart är det dags att hämta barnen. Inte riktigt än, men snart. Det är marknad i "byn" i helgen och dom ska först pungslå exet vid karusellerna. Och imorron är det min tur. Att bli pungslådd alltså. Här åks inga karuseller. Det var förr det, som jag var orädd och älskade att åka. Innan storasyster gjorde entré i världen. Efter det kan jag inte ens gunga. Mår illa bara av att titta. Stor sorg!
I morse (kl 07!) kom veden. Den ligger nu i en hög utanför köksfönstret och väntar på att den ska kapas och klyvas. Inte av mej dock. Jag har lejt bort det.

Apropå marknaden. Ser på facebook folk som minns tillbaka. Hur man som ung hängde vid marknadsområdet och tittade när dom satte upp karusellerna. Jo, det var kul. Men mina marknadsminnen innefattar nog mer sena iskalla, nätter, hängandes med stora skaror kompisar. Ofta med nåt innanför västen, så att säga. Uppträdanden. Noice, the Pinks, Treat och många fler. 
Så när jag läser om en undersökning som gjorts i kommunen nyligen, om högstadieelevernas alkoholvanor, blir jag inte förvånad. Det är ingen skillnad. Det är lika som förr. Och dom som ännu inte smakat kommer göra det på skolavslutningen, åkandes på ett traktorflak. Det är jag säker på. Vad jag tycker om det? Ja...det är väl bedrövligt...men hua va kul vi hade!

Genvägar...

...är senvägar. Jag lär mej den hårda vägen. 
Tips: När du tänker att det här kanske inte funkar, så lita på din magkänsla. Ta inga genvägar. Det blir dubbelt mer jobb senare.
Exempel: Lack på spritpenna (även om det står permanent) funkar inte. Lacken löser upp.
Men nu vet jag det. Och det är bara att tänka om. Surt, men säkert...

Beställa "käpphäst"

Blir jätteglad! Va gulliga ni är som vill beställa!
Har pratat med min privata "konsult", för det här med pris är svårt.
Vi kom fram till följande:

Priset för en egendesignad, hemgjord "käpphäst" är 250kr
Dom är lackade med utomhuslack.

Du som är intresserad av att beställa, maila mej: gofis@hotmail.com
Jag tillverkar så snart jag kan.

Har du en idé om något annat djur, tipsa mej gärna. Och tänk inte "fyrkantigt", tänk nytt! Tänk roligt! Tänk annorlunda!

Inom en snar framtid kommer även Lilla gubben, Pippis häst, att tillverkas.

UPDATE: Du kan även få din käpphäst i modell flygplan. Se HÄR

Målar. Otippat va!?

Fortsätter på veckans inslagna bana. Målar alltså. Snart klar med allt. MÅSTE vara klar snart. Helst ikväll. Ingen rast, ingen ro.

"Käpphästarna" är i alla fall klara! Sånär som på lackning. Jag är såå nöjd! :)

 Planen är att göra fler och försöka kränga iväg. Är du intresserad så hör gärna av dej!

Inget spår...

...av dumma knölen på varken lungröntgen eller blodprov! Tjohoo! (ett litet lugnt tjohoo...för jag är tillfälligt lugn men inte avslappnad)
Levervärdena var fortfarande något för höga, men det är efter omständigheterna helt normalt. Cellgifternas "fel". Och dom var i alla fall på nedgång.
Jag ringde själv och frågade idag på em. Hon som svarade, Ingela, är en av de sköterskor jag haft mycket att göra med och jag tycker mycket om henne. Dom hade fullt upp. Det var helt tokigt mycket patienter denna vecka, sa hon. Vi hade tur som hade vårat besök förra veckan.
Tänker direkt på min vän med son som är där...hoppas dom har det bra trots stressig personal...

Har haft en riktig slacker-dag. Träffat min jobbcoach. Idéer jag har dryftades. Väcker många tankar om framtiden. Vad ska jag egentligen bli när jag blir stor??
Fikat hos pappa i flera timmar medans han bytt olja och stift på bilen. Kom inte hem förrän strax innan 5.
Inhandlade också mer färg till kommande käpphästar. Denna gång köpte jag riktig färg och inte testburkar. Tänk att det ska vara sån skillnad på vem man blir expiderad av i färgaffären...
Målat lite. Surat lite för att oljegrunden fortfarande inte torkat helt på en del saker!

Blir rörd till tårar av en väns inlägg på FB. Hon sörjer också storasysters sjukdom. Hon oroar sej också. Det är nyttigt att se och bli påmind om att vi har fler runt omkring oss som bryr sej... glömmer bort det ofta och känner mej ganska ensam.

Var förresten om en sväng på dagis för att få VAB-intyg påskrivna. En fröken berättade om en rolig incident vid frukostbordet. En av killarna hade käkat på sin macka och tittat på storasyster en lång stund. Sen sa han: 

"Du, har du klippt dej?"

"Neeej...det har ju växt ut"

"Jaha..."

Nåt var annorlunda,men han kunde inte riktigt sätta fingret på vad. En "typiskt karlar" kommentar alltså :)

Snacka om att barn inte bryr sej så mycket. Att hon varit skallig har i stort sett passerat utan kommentarer från de flesta. Bara med ett konstaterande att jaha, hon har inget hår.

Inget samtal...

...från Uppsala idag. Han sa ju han skulle ringa tisdag efter 15... Lika var det sist. Då fick jag ringa och fråga till slut. Man blir ju fundersam... Har dom mycket att göra eller är vi "bortglömda"?? Får väl hoppas det betyder att allt är bra... Ska ringa imorron em om jag inte hört nåt innan dess.

Breakar från målning...

...och ägnar mej åt trädgårdsarbete. Solen skiner och det är varmt! Härligt!
Mina älskade M59-byxor klibbar mot benen och jag krattar så svetten sprutar. Major babe-sexy med hängande grön byxbak och stor, urtvättad t-shirt :)
Sneglade länge mot husväggen innan jag bestämde mej... Jo, här ska det rensas i rabatten!
Rabatten, som förra sommaren blev försakad. Hade annat att ägna mej åt. Storasyster till exempel. Resultat: halva rabatten är inte rabatt, utan gräsmatta. Stora tuvor med rötter som går lååångt ner i jorden. 
Men nu är det klart! Får se hur länge det tar till nästa gång...
Jag älskar blommor och att plantera. Men att rensa går fet-bort! Enda trösten var P3 i bakgrunden.

 Snart kommer här att blomma stooora röda vallmo.

 Gulligt gullvivigt

En av många äcklar som dök upp när jag rotade runt i jorden. Usch och blä för kryp!

Jag rensar därmed alltid med handskar på. Idag med diskhandskar. Så nu ser fingrarna ut som russin!

Gråter...

Hjärta och själ blöder för min vän, som inte bara har oron för sin sons sjukdom att brottas med...
Försäkringskassan och dess regler...
Trots att jag vet, trots att jag förstår, blir jag helt förtvivlad när jag ser honom där på tv-skärmen. Jävla förbannade skitsjukdom!!!!

Se inslaget:

Försäkringskassan försvarar sitt beslut

Dagens

Dagens materialinhandling
Blir ännu en gång rålös över byggmaterial som erbjuds i "byn". Aldrig finns det som JAG behöver! Letar först på nätet och ser att det finns 19mm rundstav. Perfekt! Då slipper jag slipa ner dom! MEN jag märker snart att i "byn" finns det såklart inte! 
Behöver också 16mm rundstav för handtag till käpphästarna. MEN det finns inte. Det finns 15mm. MEN det finns inga borrar med det måttet!? Och personalen kliar sej i huvudet och konstaterar att så är fallet. Funderar på om det är dålig service eller om det bara är så att det inte finns att få tag på. Borrar för 15mm alltså. Bestämmer mej för att det är det förstnämnda. Den lokala järnhandeln är inte precis känd för sin serviceanda... Nu får jag fortsätta som jag börjat - såga sönder barnens krattor. Dom har 16mm skaft.

Dagens målning
Hämtade ut ny grundfärg till möblerna, så nu är allt grundat. Enda kommentaren om denna målning är: Det är ingen lek att måla snirkliga ornament.
Påbörjat detaljmålningen på käpphästarna. Enda kommentaren på denna målning är: Ska aldrig mer låta mej övertalas att köpa testburk med färg.

Dagens övrigt

- Huvudvärk

- Behöver ett fotbad. Verkligen! Men orka...

- Lyckades besöka Ta-till-vara utan att köpa nåt! Märkligt...

- Konstaterad att min simultanförmåga fortfarande är skadad. Ser ut som en bombnedslag i hela huset och jag bara virrar omkring... Hur lång tid ska det ta inna man är normal igen??

WILMS

Glad att ännu en Wilms-drabbad dykt upp!

Kicki: Kan inte fokusera nog för att maila dej just nu. Hela hjärnan är uppkopplad på veckans projekt. (se ovan, punkten om simultanförmåga...) Men du får gärna "börja"! Vill så gärna höra mer. Min mail: gofis@hotmail.com

Annars hör jag av mej så snart hjärnan svalkat ner sej lite :)

Måla måla måla

Energin har lyst med sin frånvaro idag. Infann sej inte förrän vid 4-tiden.
Ut i garaget och sandpappra 3 stolar, en soffa, en docksång, en hörnhylla och ett bord. Bordet gav mej lukt-dejavu (och huvudvärk! undrar vad som är i lacken??) Det luktade björnklister! Minnet tog mej genast tillbaka till dagis, pysslande med nåt och smygätande ut klisterburken :) Undrar om man skulle våga ta en tugga idag om tillfälle gavs!? För det förbjöds väl?? Säkert för att alla barn åt upp det!
Har också börjat måla lite. Det som var trärent i alla fall. Men sen blev jag osäkert på oljegrunden jag blev rekommenderad. Ska åka och fråga imorron innan jag drar till och det ev blir fiasko.
Käpphästarna går sakta framåt. Andra strykningen avklarad. Sen blir det detaljerna!

Färg

Första färgstrykningen avklarad! Det tar sej!

Ett skruttandes regnväder sänker inspirationsnivå märkbart... Borde gå ut i garaget och börja slipa ner lekstugemöblerna, men...det tar emot...

På G

Draken och tigern på god väg att bli "käpphästar"

Fixar

Dagens loppisfynd! Brickan blir ev en del i ett av mina framtida projekt :)
Fyndade också två söta djurtavlor till barnen.

Köpte mej en sticksåg. En alldeles egen! Men jag blir alldeles rålös på personalen på vår järnhandel... Jag visste mer om "finesser" som finns på sticksågar än han som skulle hjälpa mej. Sa att jag ville den skulle ha blås, så spånet blåste bort när man sågade. "Nej, sånt finns inte på sticksågar." Jo, det finns det visst! "Ja, titta här...här blåste det visst..." Men hallå!!!! Å det var en av veteran-personalen i butiken! Ingen nybörjare alltså! Det är allt tur att jag har snickar-exets arsenal av verktyg att minnas tillbaka på, så jag vet vad jag vill ha och vad som finns!

Har inhandlat färg, limträskiva, rundstav och detaljpenslar. Här ska göras käpphästar! Har sågat ut dom redan och ska snart sandpappra och mäta ut vart rundstaven ska sitta. Börjar med det roliga först alltså, för jag har även bilen full i lekstugemöbler som jag tagit på mej att måla åt en vän. Snart så... :)

Inspirerad!

Har ägnat kvällen åt att "designa" käpphästhuvuden. Övergav därmed "vin och prutt-lera"-idén. Ägnar mej alltså åt mer "seriösa" saker. Som att planera fler saker jag vill göra! Det kommer bli en vecka i målningens tecken, det är då ett som är säkert. Bara jag kommer igång så...

Regn regn regn

Hela dagen regn. Mer eller mindre.
Kändes som det skulle bli en lång dag. Men den har gått snabbt.
Glada barn "badande" i diket. Blöta ända in i stövlarna trots galonisar.
Fick besök av kär vän med barn. Fikapaus med mums-mums och dammsugare innan det blev full fart igen. Å så ut i vattenpölarna igen.
Exet hämtade barnen runt 4 och tystnaden lade sej. Sjönk ner i soffan. Men flög upp igen när jag såg att prutt-ler-burken var tom! Vart är kladdet nu då?? Det blev att tvångs-städa direkt, för att inte hitta leran "ofrivilligt" på nåt märkligt ställe.
Nu är jag redo för en vecka med flera planerade målningsprojekt! Blir nog en vända till färgbutiken redan imorron. Och låna slipmaskin av pappa.
Undrar hur jag ska spendera kvällen...kanske ska man roa sej med ett glas vin (eller två?) och prutt-leran? :)
 

Sakta framåt

Efter en förmiddag i sakta mak, bara jag och storasyster, hämtade vi lillebror och åkte på barnkalas. Med en begynnande huvudvärk var detta inte ett ultimat ställe att spendera ett par timmar... Tänkte flera gånger försöka dra mej ur...hitta på en ursäkt eller be nån annan åka dit med barnen. Men jag stålsatte mej.
En massa folk. En massa massa barn. En ljudnivå utan dess like. Men jag fixade det. Jag orkade stanna. Jag hörde till och med vad folk sa. Jag orkade lyssna, utan att falla in i mej själv...fly... Jag hörde vad dom sa. Inte hela tiden, men nästan. 
Betyder detta att jag är på väg tillbaka? Betyder detta att jag börjar hitta "ut" igen? Att det går sakta framåt?
Jag satte mej i och för sej i ett hörn i köket, en bit från allt väsen. Lade mej inte i barnens lekar. Och jag hörde inga höga skrik från mina egna lortungar. Höll mej utanför helt enkelt. Det fanns nog med föräldrar runt omkring. Kanske betraktades jag som en oansvarig mamma som inte tog hand om mina barn. Men det skiter jag i! (Och förhoppningsvis är detta bara min egen känsla och inte andras.) 

Vet fortfarande inte hur jag ska förhålla mej till vissa saker. Det är en stor del i att jag är så osocial. Tycker det är konstigt när människor man inte träffar så ofta inte ens frågar hur det är. Eller när dom frågar, men inte verkar vilja lyssna. När dom nästan viftar bort allt. Nu är det ju så att storasyster är "frisk". Men allt är så färskt...
Jag börjar landa i att detta hänt. Kan vanligtvis prata om allt på ett ganska bra sätt. Med ytliga vänner, bekanta går det lätt. Jag känner att jag blir ganska "sval" i min beskrivning av allt. Faktamässig, liksom. Jag håller mej lugn. Men med sånna som jag vet bryr sej är det fortfarande svårt. Pratade med en arbetskamrat på telefon nyligen. Knappt inte pratat sen allt hände. Då brast det. Att känna äkta omtanke öppnar portarna.

Jag har blivit mer observant på "olikheter". Jag tittar inte bort om nåt är obehagligt. Jag försöker fråga om det är nåt jag undrar. För visst är det bättre att fråga än att undra och "utsätta" någon för vetskapen om att det finns outtalade frågor? Om man är "olik", på vilket vis det än må vara, är jag fullt övertygad om att man hela tiden är medveten om det. 
Självklart funkar detta inte alltid. Men jag känner att det är viktigt. För mej.

Oj...

Ältar gårdagen...
Oj! Så sa han, ultraljudsläkaren. Han höll på att kolla den njuren som är kvar. Tog en bild. Sa Oj! Och tog om bilden. Han sa det inte högt, men han sa det. Vad betyder sånt? Att han slant och bilden blev otydlig? Att han såg nånting som inte ska vara där?
Jag blev på helspänn direkt. Alla känselspröt riktades utåt. Ser han bekymrad ut? Såg han mej verkligen inte i ögonen riktigt lika mycket som han brukar när han sen sa att allt såg bra ut? Skulle han säga så om det inte var bra?
Tänk vad ett litet Oj! kan göra...

Lååång dag

Uppe med tuppen! Till och med innan tuppen...halv 5 ringde klockan. Ändå hann vi precis med tåget! Hade 4 minuter till godo när vi parkerade bilen! Pust!

Undersökningarna gick bra. Resultat kommer vi få på tisdag em, när läkaren kommer ringa.Träffade även strålningsläkaren från i somras. Hon berättade om den uppföljning som kommer bli. En gång per år i 5 år, sedan regelbundet till hon blir 18.Pratade lite med dom båda om ev biverkningar. Men det är ju sånt som är svårt att säga. Only time will tell...
Hann med en sväng ner på lekterapin emellan allt. Där bakades det bullar i stora lass! Som storasyster inte fick smaka pga fasta inför ultraljudet. Stor besvikelse! Och hon som vanligtvis inte ens äter bullar! Men direkt allt var klart återvände vi och hon klämde i snabb takt 2st. Inte ätit sedan 9 och då var klockan halv 3.
Taxi ner på stan. Leksaksaffären hägrade. Tyckte hon köpte en massa skräp. Men sen såg jag nåt roligt! Pruttlera! Humor helt i min smak! Den har vi (!) lekt med hela vägen hem :)
Nästa stopp var favvo thai-restaurangen för att ladda batterierna med lite riktig mat innan vi hastade vidare hemåt.
I Uppsala möttes vi av vårvärme. Har kunnat haft kortärmat hela dagen! Men när vi passerade länsgränsen på hemvägen drog det genast ihop sej och började regna. Ja ja...lite sol och energi fick vi i alla fall ladda i oss.


Anlände hemma strax innan halv 9. Är dödstrött...
Men kan inte sluta tänka på min vän...träffade henne på avdelningen. Tårarna rann...hon var helt slut. Och att inte kunna koncentrera sej på bara sonen, utan behöva kämpa mot FK också. Hjärtat brister... Det enda man kan göra är att finnas där så gott det går. Tömde plånboken i ett kuvert åt henne innan vi for. Det minsta jag kan göra. Jag har inte mycket, men jag har mer än henne. Styrkekram!
Läs gärna artikeln om dom:   http://www.dt.se/nyheter/malung/article647647.ece
och stödgruppen som startats:  http://www.dt.se/nyheter/malung/article648428.ece

Nu ska jag natta ner mej bredvid skruttungen som sedan länge snusar i min säng. Inatt trängs jag så gärna med henne. Min lilla kämpe.

Tvättar

När kommer man på att det är just DE kläderna vi ska ha på oss imorgon? Jo, alldeles för sent! Och självklart måste just DE tvättas! Helt otroligt... Så nu kör jag maskinen på snabbtvätt. Och det ser ut att funka. Tur att dom inte är lort-lortiga. Sen är det ju bara att hoppas att allt hinner torka... Eldar för fullt för att ha varma element. Troligtvis bör jag också slå på elen så dom inte kallnar.

Lillebror (alias Myror-i-brallan, alias Stormen, alias Lortunge, alias Hör-du-inte-vad-jag-säger??, alias Jag-blir-tokig-på-dej!!) blev hämtad av farmor på em. Ledsen, sur och arg till och från hela dagen för att han inte får följa imorgon. Nästa gång kanske, när vi inte ska ända till Uppsala. Men sånt förstår ju inte en liten envis-gris... (alias Mammas-älskling, alias Världens-bästa)

Har haft lång pratstund om morgondagen. Ingående om vad som ska göras och varför. Hon förstår mer än man tror. Kommer ihåg. Vill veta mer. Är fortfarande inte nervös, utan tycker det ska bli spännande. Enda orosmolnet var ifall det skulle göras hjärtkoll. För då vill dom ju sätta på små "pluppar" på bröstet. Hon bara hatar plåsterlappar! Men hjärtkoll är det ju inte, så orosmolnet blåstes lätt bort.
Det som ska göras är: 
- stick i fingret för en massa prover på blodet 
- pratstund med läkare

- lungröntgen

- ultraljud på buken
Ska komma ihåg att fråga läkaren om hennes snubblingar. Upplever henne som "ramlig". Är det åldern eller nån biverkning? Oncovin (ett av cellgifterna) kan ge dessa biverkningar. Men trodde de skulle ha gått över nu.
Kanske hinner vi också träffa min vän med leukemisonen, om dom är på plats på avdelningen. Dom är inne för förberedelse inför transplantation.
Sen hinner vi kanske med en snabbis på stan och en fika med bästa gamla vännen innan vi drar hemåt igen. 

Oroar mej...tänk om...men så ska man ju inte tänka...sägs det. Jävligt enkelt för nån som inte står i mina skor! Som inte lever mitt/vårt liv.
Hur kan man inte oroa sej?? Önskar inget hellre än att bara behöva oroa mej för magsjuka, förkylning, hosta, djupa skrubbsår, näsblod och annat "vanligt". Aldrig mer kommer jag bli den personen... Resten av livet kommer den där extra oron finnas i mej och gälla båda barnen. Och säkert alla runt omkring oss. Jag vet för mycket. Sett för mycket. Läst för mycket.

Imorgon är ännu en dag som vi kommer ta oss igenom. Ännu en dag på vår resa. Hoppas ni som läser aldrig kommer behöva göra den...

Ännu en dag...

...men skämsmössan neddragen över ögonen. Jag tror jag blir tokig på lillebror! Var nere på byn och skulle bara ta en snabb matpaus hos morfar. Vips ramlade öronen av och gasen trampades i botten!
Kloka gummor/gubbar säger: Lyft bort barnet från situationen och förklara varför.
Jo tjena...HUR MÅNGA GÅNGER ska man göra det??
Å hur kul är det när man är hos nån annan...
Är han ovanligt oredig eller är jag ovanligt sur och grinig? Är det så att den oro som gnager inför morgondagen påverkar mer än jag tror? Eller är han bara en riktig skitunge...

Beautiful Blogger

Precis när jag var som mest nere efter en kväll i kaos, blir jag upplyft av Äppelblomman, som gett mej denna fina nominering! 

Tack! Det värmde!

Men nomineringen följer en uppgift, att skriva 7 saker om mej själv och sen (om man vill) skicka vidare nomineringen till 7 bloggar jag tycker om.







Om mej:
1. Jag måste lägga ner disken i diskhon på ett särskilt sätt t.ex. ska besticken ligga åt samma håll. Sjukt...jag vet...
2. Är stökig utåt, men har oftast värsta ordningen i garderoberna.
3. Är en ensamvarg som behöver lite push för att hänga på.
4. Önskar mej ett stort hobbyrum
5. Föddes som tyst och försynt, men det gick över...
6. Är snart 38år men behärskar fortfarande bara applicering av mascara...smink är för mej ett mysterium!
7. Har kort stubin som smäller av hårt och högt. Men sen kan jag oftast lägga allt bakom mej.

Mera

I brist på annat drar jag på mej mer projekt...har inhandlat två bänkar på Ta-tillvara-butiken. Lite slipa, lite måla, lite texta är planen. Skulle verkligen behöva en varmbonad snickarbod...det hade verkligen varit toppen! Uj uj uj va jag skulle fixa å trixa då! :)

Inte lika bra dag...

Gårdagens härlighet byttes ut mot bläää...ungar...
Åkte till byn och köpte glass. Sen hälsade vi på morfar. Varenda gång vi kommer dit, varenda!!!, blir barnen som tokiga. Helt förbytta! Springer runt som dårar. Drar och sliter i allt i deras väg. Kollar lådor och skåp. Länsar morfars plånbok på mynt utan att fråga. Lyssnar inte för fem öre. Och jag skäms! Nog för att dom kan vara riktiga lortungar här hemma också, men detta är otroligt! Blir ledsen, arg och som sagt, jag skäms! Sist vi var dit var det lika. Då hade vi ett allvarligt snack efteråt. Sa att vi åker inte dit igen om det ska vara så omöjligt. Ett snack som tydligen passerat obemärkt...Ja, jag vet att dom är små, men ändå!? Så vad gör man?? Ska vi aldrig åka dit igen?? Så satans trist är det i alla fall...

På em var dom skapliga. Lekte ute i stenröset.
Och jag städade förrådet för att få ställa frysen på plats. Tänkte jag skulle kunna rensa bort lite samtidigt. Men det var inte mycket jag hittade. Allt i lådorna är sånt som stått där sen jag flyttade. Alltså redan rensat. Men det blev lite bättre ordning i alla fall.

 Gårdagens söta besökare i holken samtidigt som vi åt kvällsmat, till barnens stora glädje! :)

Blås och blåsor

Igår plockade storasyster förra årets gamla nässlor. Trodde det var blommor. Resultat: fulla händerna i små, små taggar. Fram med pincetten och plocka, plocka. Problemet är ju att den här mamman har fel på ögonen och inte ser på varken långt eller kort håll när det behövs. Men det gick ganska bra i alla fall, med hjälp av en kass ficklampa. Allt det sticksiga försvann med bara några tårar som betalning. Det som tydligen inte försvann var minnet av dessa tårar... Idag fick lillebror några stickor i ena handen. Men dom sitter kvar, för nån pincett fick INTE komma nära honom. INTE! Ett väldigt högljutt INTE.

Har varit ute hela dagen. Härligt väder. Jag har krattat och fått blåsor i händerna. Barnen har lekt i ett stenrös hela dagen. Dom var pirater och klättrade i berg och bakade. "Mamma, vi har det sååå bra här!" Vi har fikat ute i solen och mått gott tillsammans. En härlig dag. Inget bråk och inget tandagnissel. Bara några små olyckor som botats med kärlek och lite blåsa-bort-det-onda.
Inte förrän strax innan läggdags... då brakade det lös. Förstår ju att det säkert är för att dom (och jag) är trötta. Men det är så trist att det inte ska kunna gå en hel dag utan bråk. Men nej, nu gör jag ju fel. Man ska ju fokusera på det som är bra! Från kl 8 till klockan 18 har det ju varit underbart! *ställer om fokuset*

Nu på kvällen drog vi äntligen ur slangen. Sista antibiotika-dosen togs igår, så nu behövs den inte. Först duschade hon slut på allt varmvatten för att lösa upp tejpen. Det var ett fasligt duschande innan hon var nöjd. Såg att hon var nervös. Hon fixade båda tejparna själv, men sen var det stopp. Stora tårar och jätterädd! "Jag vill ha den kvar!!!" Bara hatar att se denna ångest! Tog det lugnt, men till slut fick jag "bryta ner henne" i mitt knä och vips var slangen ute! Som belöning önskade hon sej nagellack. Å självklart var det en till som ville ha. Nu är 40 naglar lackade med rött och rosa :)

Ingen slang!

Snart är det onsdag...

Det första hon sa när jag hämtade henne var: "När ska vi åka till Uppsala?" Har i omgångar fått visa på den lilla handens fingrar hur många dagar det är kvar till onsdag.
Hon är så uppspelt och ser verkligen fram emot resan till stora sjukhuset.
Uppspelt är väl inte ordet jag skulle använda när det kommer till mina egna känslor inför den kommande resan...
Nu har hon varit utan cellgift i 3 månader. Är dumma knölen ett minne blott? Eller har den vaknat till liv igen? Tog 9 månaders behandling död på den?
Känner att oron inför undersökningarna växer. Inte för själva procedurerna, utan för resultatet... Det finns alltid ett "tänk om..." gnagande i bakhuvudet.
Hon är så fin nu. Mörkt hår, ögonfransar, ögonbryn. Så där lite luden på ryggen som hon alltid varit.
Å i morgon ska vi dra ur slangen. Då kommer hon se "normal" ut igen. Förutom det korta håret. På ett sätt skulle jag vilja lämna kvar slangen till efter resan... Den ger liksom det korta håret en förklaring. Då slipper jag känna att folk kanske undrar varför jag snaggat henne (honom?) så kort. Nej...det är klart vi drar ur den. Hon är inställd på det. Det är min inställning som inte är inställd. Det är min oro för okändas tankar. Tänk så dumt man kan tänka...

Prinsessa

Har tillsammans med barnen provlegat sängen. Jösses va högt upp man kom! Kände mej som prinsessan på ärten! :)
Tack för era snälla kommentarer om hur det blev!

Är så nöjd med att jag rodde det i land. Enda abret är att tyget nog inte var det bästa att klä med. Har redan sett ett litet hål, på ett inte så utsatt ställe, men jag hoppas det inte blir värre. Vill INTE riva isär och göra om!

Barnen tyckte i alla fall det var toppen! Har redan provat att krypa in under och undersökt "kojan". Har på skarpen sagt till att det där är mammas garderob/förråd och där ska inga barn vara. Men vi får väl se...känner jag mina löss rätt så vet jag väl hur det blir. Ja, ja, man ska ju välja sina strider, som det så fint heter :)

Följde förresten ett råd jag fick på FB och städade inte klart innan jag hämtade barnen. Å det gick ju fin-fint! Men lite stressande var det. Jag vill ju ha allt klart innan stormen drar in.

Idag tänker jag extra, extra jättemycket på min bror och hans sambo. Idag var dagen då dom hade en liten avskedscermoni/begravning för sin son. Jag tänker på dom ofta. Kan inte föreställa mej sorgen dom går igenom... *skickar kärlek*

Ta-daa!

Äntligen klar! Jag är helt slut...

Å nu är det bara städning, hop-plockning och en snabb dusch innan barnhämtning. Har en timme på mej...

Vaken

Vaknade kl 9 med en ryggvärk utan dess like! Hur ska detta gå?? Jag måste ju bli klar idag!

Snart 01.00

Det går inte fort, men det går framåt i alla fall.

Väggskyddet är monterat och klart.

Kom på att jag skulle ha lister runt kanten och för att täcka två springor - alltså mer målning... Men jag måste säga att jag var en jävel att ger-såga! Blev perfekt direkt! Stor förvåning, måste jag erkänna :)

Kanten blir som synes klädd och lite lätt vadderad. Har noterat (i ilska!!!) att jag har urdåliga saxar. Var tvungen att skära vadderingen (en gammal bäddmadrass) med en mattkniv.

Nu ska jag bara måla listerna en gång till innan det är läggdags.

Kl 21.00

Ser ut att bli en lång kväll... :)

Stiltje

Åååå så sakta bygget går!!!
Kommer inte överens med sticksågen. Försökte byta blad, men får inte till det. Åter en match med slöa sågen. Men att gnirka mej igenom en stor skrivbordsskiva är inte ett alternativ. Måste ta hjälp alltså...suck...
Har målat sista lagret på skarvbiten och kan därför inte göra nåt just nu. Färgen måste torka. Blir tokig på att vänta!
Måste också klä om väggskyddet. Men det borde gå fort. Är ganska säker på vad jag ska använda för tyg. Färg? Grönt såklart :) Ska inhandlas innan intervjun idag. 
Lite nervös...ganska mycket nervös...hoppas jag kan hålla mej lika lugn som under senaste intervjun, Robinson-intervjun. Dom har förresten inte hört av sej, så det var det med den saken. Deras förlust! :)

Stiltje i bygget...

Referenser

Igår mailade jag in en ansökan på ett sommarjobb. Vet inte riktigt vart, för arbetsgivaren går via Manpower. Men jag har mina misstankar...
Idag ringde det en människa från Manpower och vill träffa mej imorgon! Gaaaah! Jag funkar inte riktigt som jag ska just nu, när det gäller att anpassa mej till tvära svängningar och snabba beslut. Men det är bara att bita ihop. Och vänja sej av vid att gå hemma. Men jag fick hjärtklappning och lite lätt ångest. *skakar bort det*
Människan säger: "Jag vill att du mailar mej två referenser jag kan ringa. Gärna nån chef."
Lätt som en plätt! NOT!!!
Först och främst har jag inte jobbat på snart ett år nu. Innan dess väldigt hackigt. 
Men jag lyckades i alla fall hitta två som ställde upp som referens.
Vi får väl se hur det går...

Freezer

Äntligen har jag en extra freezer. Ett frysskåp. Modell litet. Lagom. Nu kanske vi till och med kan kosta på oss att jaga ifatt glassbilen. För nu äntligen finns det plats! :)

Pappas kontroll av bilen i morse tydde på att jag skulle skita i de svarta fläckarna under bilen. Bara smuts från fälgarna. Håller tummarna för det... 
Han beordrade mej dock att köpa olja, filter och tändstift. Inte bytt sen jag köpte bilen för två år sen, så det är väl på tiden. Suckar och hostar upp 1039kr på Mekonomen. Tycker att sånt som kostar ska synas! För mej blir det pengar kastade i sjön ju! Det som inte syns finns ju inte. Eller!? Kontot dammar ännu mer och nu är det bara att hoppas att a-kassan snabbare än blixten betalar ut pengarna. För stämpelkorten kom idag och är nu inskickade.


Dags att ta itu med projektet igen då. Målade klart i morse. Så nu bör det gå som en dans! :)

Parodi

Jösses vilken parodi... Påbörjar mitt projekt lika glad och uppåt som Martin Timell - inget är omöjligt liksom. Avslutar som Arga Snickaren...

Först upptäcker jag att jag drabbats av dimens alternativt bortträngning. Har glömt att måla klar två av bokhylledelarna. Upptäcker detta efter att jag burit dom på plats. Självklart efter. Bara så att jag måste bära tillbaka dom igen. Skiter i det för tillfället.
Mäter och sågar till de skarvbitar som behövs. Skruvar ihop dom med vinklar. Hur f-n får man till det med vinklar?? Det drar ju bara isär delarna!! Misstänker att det är därför snickare säger att silikon är en skänk från gudarna. Döljer alla hål. Silikon finns inte i detta hus. Skiter i det för tillfället.

Ut igen för att såga till reglarna. Har tappat bort tumstocken. Ligger väl på nåt väldigt bra, väl uträknat ställe. Får använda måttbandet istället. Inte en ultimat mätupplevelse... 
Drar igång sticksågen, bara för att upptäcka att bladet inte räcker till!!! Letar fram en vanlig såg. En slö såg. En gammal såg. Gnirk gnirk, lät det. Armen dog tillslut.
In igen för att börja skruva ihop ramen. Undrar vad jag tänkte med/på när jag köpte skruvarna. Dom räcker ju inte! Antalet räcker. Inte längden. 
Skiter i allt. Dricker kaffe istället.

Tycker att det är skitroligt att hålla på med sånt här. Men att inte ha de verktyg eller det material som behövs är inte skitroligt. Å min korta stubin visar sej med blixt och dunder. Undrar vad grannarna tänkt? Undrar om dom hört svadorna ute på gården?

Åkte tillbaka till "byn" på sen-eftermiddagen för att lämna bilen på kamremsbyte (3000kr!). Passade på att åka förbi hos exet. Han är ju snickare. Fullt utrustad alltså. Varken han eller barnen var inte hemma, men säkert påväg, tänkte jag. Så jag undersökte. Och ertappades med fingrarna i kakburken, så att säga. Eller med handen full i skruv. Där stog jag, när garageporten plötsligt började åka upp. Han bara skakade i huvudet och var snäll och hjälpte mej proviantera det som behövdes. Å jag hade ju faktiskt tänkt vänta på honom eller i alla fall ringt och frågat innan jag åkt därifrån med mitt kap. Jag är ju inte elak. Hoppas han vet hur tacksam jag är. Ska kanske berätta det riktigt ordentligt. Jo, det ska jag.
Å han är nog evigt tacksam att han slipper vara en del i mitt byggprojekt. Vi blev alltid stup osams så fort nåt sånt var på gång :)

Imorgon är en annan dag! Nya tag! Men först ska jag åka iväg och köpa ett frysskåp! Och pappa ska hit å kolla vad det är för svarta fläckar som dykt upp under bilen...skitbilen...

Mitt lilla vardagsrum/sovrum är nu om möjligt ännu mindre. Ser ut som ett förråd. Packat. 

Men ååå så bra det kommer bli! :)

 

Lagad

Nu är jag lagad igen. Min tand i alla fall.
Det gick väl som förväntat. Trodde först jag hade läget under kontroll. Berättade att jag var rädd. Så då slapp jag höra sucken från tandläkaren i alla fall.
Men sen så började tårarna rinna och andningen blev minimal och hackig.
Snälla sköterskan berättade hela tiden vad dom gjorde och hjälpte mej andas. Omtänksamt. Men jag hatar ändå att vara där! 
Undrar om dom inte har möjlighet att anteckna om en patient är livrädd?? Jag är ju inte ensam om detta precis.
Är bedövad ända upp i näsan. Så förlåt om jag ev inte känner att snoret rinner... :)

Som belöning tröstshoppade jag. Först reglar, skruv och diverse vinklar och bleck. Till säng-projektet.
Sen på Ta-tillvara. Några lampskärmar, söta gardiner, en solblekt Bobby-car, en annan "åk-bil", en hylla till barnens DVD-filmer och en stor plåtburk att plantera i. Allt för 130kr! Tänk va nöjd man kan vara! :)

Har för övrigt undrar när det ska skickas ut några stämpelkort. Väntat och väntat. Inte velat tjata. Men idag ringde jag och frågade lite försynt (!) om det var nåt intyg eller så som saknades. "Har du inte fått några kort hemskickade??" Joho! Nåt fel alltså! Blir så matt... Hon skulle i alla fall skicka dom direkt. Sen får jag hoppas det kommer pengar fort. Kontot börjar snart damma...

Snart....

Börjar så smått stressa upp mej...har förträngt och inte tänkt....men nu är det nära, så rädslan början bubbla upp i mej.
Kl 11.10 ska jag laga ett hål!
Har inte lagat på många år. Mest minns jag den djupa sucken någonstans bakom mitt huvud när jag sa att JO, jag SKA ha bedövning. Empatisk tandläkare... Sen låg jag där på britsen, hyperventilerande och med tårarna rinnande. Sköterskan andades åt mej; andas in, andas ut...
Hjälp...

Flow!

Inspirationen flödar! Njuter av mitt flow!
I morse åkte jag till "byn" för att handla färg. Så nu finns det så det räcker.Målar bokhylledelar. Tänker, planerar... Målar lite mer. Ett rådjurshorn och en ful souvenirskål i trä. Tänker febrilt om det finns nåt mer att pensla!? Kanske en tur ut i förrådet....

Hann hälsa på vännen som varit utomlands och fått ring på fingret. Ring nr1. Kanske får vi se 2an inom kort? :)
Och självklart ett besök på Ta-tillvara-butiken. Måste ju passa på de två dagar dom har öppet (betyder detta att jag åker dit imorron också?). Har tänkt på en lampfot jag såg där sist. Å den var kvar! Ska fixa till nån passande lampskärm. Investerade också i två skrivbordsskivor för billig penning - att användas till säng-projektet och ska alltså sågas sönder. Mycket billigare än på byggbutiken!

Dagens dyra: Unnade mej klippning och lite nya slingor. Man kan ju kalla det en lite dyrare variant av Ta-tillvara...eller ett återbruk: Ta-tillvara-mej! :)

Grönt är skönt!

Utan lök

Blir inspirerad av ett inlägg på FB och gör Janssons frestelse. Utan lök såklart! En helt onödig ingrediens. 
Till min hjälp hade jag denna gamla underbara manick. Me love! Den var ett auktionsfynd som kom i en låda med en massa rostfria bunkar. Mycket bättre än dom "rivarna" i plast som finns att köpa nu.

Projekt

Surar fortfarande lite för att jag inte har nog med färg... Men jag har i alla fall ägnat mej åt att sandpappra alla delarna. Och tur var väl det! Upptäckte att det behövdes lite spackling. Så nu är det gjort och allt är klart i väntan på nya färgburkar. 
En av delarna är ju i alla fall redan grundad och intagen i värmen. Ska nog ta fram penseln och dra på ett lager.
UPDATE: Det behövs två lager märker jag...hade ju hoppats bara behöva måla en gång...ja ja...
 

Funderar nu på om jag ev ska ge mej ut i rabatten och lite rensning. Solen skiner ju trots allt, även om blåsten är iskall.
UPDATE 2: Skiter i att gå ut! Brrrr! :)