Målar i källaren.
Färgen är INTE vattenlöslig... :-)
Och uppe har bror och svåger brädfodrat taket i ett sovrum.
Det går framåt!
En blogg om en liten familjs vanliga och ovanlig vardagshändelser i kölvattnet av min dotters cancerdiagnos; Wilms tumör. Här skrivs även om IBS, sfinkter ruptur och sonens aldrig sinande mängd av myror i brallan. Välkommen!
Målar i källaren.
Färgen är INTE vattenlöslig... :-)
Och uppe har bror och svåger brädfodrat taket i ett sovrum.
Det går framåt!
Frustrerad till max för att det tar sån tid. Men nu börjar det släppa.
Igår inhandlades takpanel med hjälp av svåger.
Snäll snickare har offrat en lördag för underarbete i badrummet. Bilden visar resten av den väggmatta förra ägaren benämde som nästan ny. Allt är relativt... :-)
Färg har inhandlats.
Mattor har kollats upp.
Och jag har äntligen fått börjat målarkluddat!
Vardagsrummet har fått en strykning. Lister är nästa att få sig en omgång. På ena bilden kanske det går att se lortfärgade tapeten som nu försvinner.
Pappa har städat bort allt skräp som samlats.
Fått nyckel till kusinbarnet mittemot. Har inget vatten, så det är dit jag får gå och pinka :-)
Och jag har bara fräst en gång. Otroligt!
Blir alldeles mörkrädd...
Bonussystem. Mörkningar.
Det gäller sfinkter ruptur.
Min skada. Den som inte upptäcktes. Som inte finns i min journal. Men som ändå fanns.
Barnmorskor som inte tycker det är nödvändigt att informera mammor om att detta kan ske. Risken att skrämmas är tydligen viktigare än att förmedla kunskap som kan förhindra åratal av lidande... Alla i vården jag pratat med har den inställningen. Vad är problemet!? Har man inte rätt att få veta? 10 procent tros vara drabbade, men att informera och prata om det är tabu. Varför!?
Inte ens efter förlossning. Inte ens i samtal i grupp för nyblivna mammor. Inte någonstans ges information. Jag själv råkade läsa om det i en veckotidning.
När jag påtalat att information bör ges i alla fall efteråt möts jag av ''hmm... ja kanske... men det är ju en känslig fråga...''
Känslig!? Prata med mig om känslig när du själv inte hinner på toa. När du själv tror att du har skuld i det hela. Att du inte knipit ordentligt. Att du överdriver... DÅ kan du igen komma och förklara på vilket sätt du tycker det är för känsligt att diskutera.
Skäms! Skäms ni barnmorskor och läkare som bidrar till detta lidande. SKÄMS!
(gråter)
Det är en ''sån'' kväll...
Mamma med spränghuvudvärk och hyperaktiv son. Att föreslå att han skulle sätta på sig piratkläderna var inte det smartaste jag någonsin gjort. Jag hade hoppats att det skulle avleda och lugna ner. Istället blev det en avsevärd höjning av både ljudvolym och aktivitet. Hur tänkte jag där...?
Snoriga barn.
Alltså trötta barn. Särskilt blondinen...
Idag på väg hem från dagis provade jag ett annat förhållningssätt än mitt vanliga. Istället för att tvärnita och ''be'' honom kliva ur, höll jag hårt i ratten (och tungan) och ignorerade skrikandet, vrålandet och sparandet. Jag var duktig! Jag fokuserade på att tänka nytt. Att det skulle göra skillnad i längden för lillebror tvivlar jag på. Jag får fokusera bara på mig själv :-)
Status på mig? Trött. Övertrött. Oinspirerad. Stressad. Orolig.
Gillar inte ovisshet.
Behöver träna på att leva i nuet...
Det hjälpte att ringa ett telefonsamtal.
Det räckte att vänligt påpeka att min far faktiskt inte vet allt om mina planer. Att det inte är han som ska bo där. Att det faktiskt var sagt att han skulle ringa mig när de drog igång.
Toalett-''utfarten'' är flyttad.
Och det ska nu vara klart utrett att det är JAG som bestämmer. Nära och kära kan vara konsulter. Men det är JAG som ger slutliga svaret.
:-)
Kommer hem till ett hus som inte är becksvart.
Lampor lyser i fönstren.
Och inne hittar jag detta på bordet.
Från världens bästa grannar.
Kram! :-)
De har tydligen börjat med renovering av badrummet i huset.
För flera dagar sedan.
Utan att jag visste.
All komunicering har tydligen skett med min far.
Och det är väl nog så bra.
Med undantaget att han inte visste hur jag ville ha det. Han trodde han visste. Så inget ont över honom.
Men jag undrar ändå varför rörmokaren inte ringt mig!? Som han sa att han skulle!
Nu är tydligen allt redan gjutet. För sent att ändra.
Blir rent ut sagt jävligt irriterande!
Nån omtänksam själ har gett statyn utanför Centralen hörselskydd.
Sånna skulle jag också behöva just nu.
Längtar hem till huset i tystnaden.
Äter. För det är vad jag gör bäst.
Klurar samtidigt på om utbildning ger mer kunskap eller om det bara höjer förvirringsgraden...?
Ägnar mig åt det jag kan bäst.
Inmundigande av föda.
Kändes viktigare än shopping.
Ni som känner mig vet vilka symtom jag börjat uppvisa. Hunger och tiger hör inte ihop... :-)
På Kungshallen.
Yakinuki (eller vad det nu heter...)
Sorlande jag inte är van vid.
Tvärs över gatan firas riksdagens öppnande med konsert i Konserthuset. Det som är bra med det är att stan är full av poliser så jag slipper vara livrädd :-)
Dessutom fick två av dem peka ut hotellet... Det smärtar, men mamma... du hade rätt! :-)
På ett tåg.
Mot huvudstaden.
Två dagars utbildning väntar. Arbetslivsrehabilitering är ämnet. Ska bli kul!
Blondie har kraschat idag. Rakt in i kanten på sandlådan på dagis.
Han ser ut som en boxare. Svullen från halva pannan ner till näsroten.
Blir nog en skaplig blåtira... :-)
Vet du vad bilden föreställer?
Inte? Var glad för det du...
Del 2 i min invaliditetsbedömning är nu avklarad.
Underbar läkare. Förstod min situation. Satte ord på problemen. Och föreslog mer hjälp!
Om några månader kommer kallelse. Injektioner i ändtarmen för att göra det trängre. Ofarligt och inga garantier. Men värt att prova.
På väg.
Raggarbil :-)
Är livrädd. Det finns inga bälten i sånna här bilar.
Har blivit erbjuden att bli fastsatt med spännband. Omtänksamt... :-)