En blogg om en liten familjs vanliga och
ovanlig vardagshändelser
i kölvattnet av min dotters cancerdiagnos; Wilms tumör. Här skrivs även om IBS, sfinkter ruptur och sonens aldrig sinande mängd av myror i brallan.
Välkommen!
torsdag 8 juli 2010
Törst knappt säga det...
....men jag längtar till mörkare tider. Mörkare kvällar i alla fall. Så barnen somnar tidigare. Att inte få "egen kväll" förrän efter halv 9 är inte okej för mej.
Kan du tänka dig vad härligt med en ruskig höstkväll, du får krypa upp i soffan i en härlig-stor stickad tröja med en kopp kaffe och tända lite ljus.... JAG LÄNGTAR OXÅ DIT!!!
Kan du tänka dig vad härligt med en ruskig höstkväll, du får krypa upp i soffan i en härlig-stor stickad tröja med en kopp kaffe och tända lite ljus.... JAG LÄNGTAR OXÅ DIT!!!
SvaraRaderaJag längtar oxå... Douglas har fortfarande inte somnat.... Vi vuxna behöver ha våran "egna" tid!!!
SvaraRaderaKram på dej