...så kom magen igång imorse. Värsta attacken. Krampade, värkte och fick tårarna och kallsvetten att rinna. Två gånger. Ingen toppenmorgon precis. Så nu är jag tom. Helt tom.
Så var nästan hela tiden förut. För några år sen. Då var det lika varje gång jag gick på toa. Nu händer det kanske med nån månads mellanrum. Men det är nog. Att krampa ur sej hela innanmätet, för det är så det känns, är inget jag saknar. Jag haaaatar den förbannade IBSen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar