Förresten...

...så ska jag aldrig ha en kanin. Mark my word!

Ända sen nya grannarna flyttat hit har det varit ett fasligt tjat om en kanin. Dom har en hel drös i en stor inhägnad.

I morse var det första jag såg en stor kanin som skuttade förbi utanför vårt hus. Den hade sällskap av en nyfiken (och kanske förvånad) skata som spankulerade efter den och kikade vart den tog vägen under brädhögar och bilar. Ganska underhållande att titta på. Samtidigit som jag tänkte: "Nope! Jag tänker aldrig bli en kaninjagande ägare!"

Barnen tyckte ju såklart det var toppen. Sprang runt och försökte fånga den. Tillsammans med förtvivlade ägare som fångade in kanin på kanin.

Storasyster kröp till slut in under en brädhög och skrämde fram den, så att den skuttade hem igen och kunde bli fångad.

Krigsskador: En mängd blåsor av brännässlor. Men ingen gråt! Spänningen var för stor för tårar :)