Surar och känner att jag inte räcker till. Tiden räcker inte. Jag räcker inte.
Vill göra så mycket, men hinner ingenting. Ska det vara så här?
Vill göra fler "käpphästar". Främst för att jag har beställning, men även för att det ska finnas att köpa när nån vill.
Har börjat såga ut 4st. Ingen lätt sak med två barn springande runt benen... "Mamma, är du klar snart?" Känner mej som världens sämsta, som ägnar mej åt mej själv de få dagar dom är här... Dessutom går det inte. Jag kan inte koncentrera mej och blir bara sur och irriterad.
Kvällarna är för korta. Dom somnar inte förrän efter 8 och då orkar jag inte ta tag i nåt.
Har "semester" denna vecka. Tar ut föräldradagar. Men semester...det är nog att ta i att kalla det för semester...
Till veckan är jag barnfri. Men då är det praktik och jag kommer inte hem förrän typ vid 5 de flesta dagarna. Då är man ju på topp att ta tag i större projekt. Not! Å ännu värre är det de veckor som det är praktik + barn.
6 timmars arbetsdag för alla! Hallåååå! När kommer du??? Då kanske alla blev gladare och sjukskrivningarna sjönk utan FKs stelbenta, hårda regler...
(En sur-parentes: Dessutom spyr jag snart på att höra hur duktigt exet klarar av att vara varannan-veckas-pappa. Han har förmånen att hämta barnen hos sin mamma varje dag efter jobbet. Då är dom mätta och belåtna och även han får mat. "Bara" att åka hem och invänta läggdags. Då är det svårt att vara ensamstående med två barn...Missförstå mej rätt. Jag missunnar honom inte, jag vet att han jobbar jämt, men jag tycker folk ska tänka till innan dom höjer honom till skyarna!)
Alltså. Varannan helg, den barnfria helgen, är den enda tid jag har riktigt för mej själv. Varannan helg! Varannan helg...blir helt nedstämd av att ens tänka på det...vad hinner man på två dagar varannan helg...kattskit!
Märks det att jag är på bottenhumör? Märks det att jag tycker livet är orättvist? Kalla det självömkan. Kalla det gnäll. Kalla det va f-n som helst! Jag är sur, bitter och arg på livet! Å tänker så vara tills det går över!
Bra! Ut med det bara! ;)
SvaraRaderaHoppas det känns lite bättre nu.
Kram på dig!