Parodi

Jösses vilken parodi... Påbörjar mitt projekt lika glad och uppåt som Martin Timell - inget är omöjligt liksom. Avslutar som Arga Snickaren...

Först upptäcker jag att jag drabbats av dimens alternativt bortträngning. Har glömt att måla klar två av bokhylledelarna. Upptäcker detta efter att jag burit dom på plats. Självklart efter. Bara så att jag måste bära tillbaka dom igen. Skiter i det för tillfället.
Mäter och sågar till de skarvbitar som behövs. Skruvar ihop dom med vinklar. Hur f-n får man till det med vinklar?? Det drar ju bara isär delarna!! Misstänker att det är därför snickare säger att silikon är en skänk från gudarna. Döljer alla hål. Silikon finns inte i detta hus. Skiter i det för tillfället.

Ut igen för att såga till reglarna. Har tappat bort tumstocken. Ligger väl på nåt väldigt bra, väl uträknat ställe. Får använda måttbandet istället. Inte en ultimat mätupplevelse... 
Drar igång sticksågen, bara för att upptäcka att bladet inte räcker till!!! Letar fram en vanlig såg. En slö såg. En gammal såg. Gnirk gnirk, lät det. Armen dog tillslut.
In igen för att börja skruva ihop ramen. Undrar vad jag tänkte med/på när jag köpte skruvarna. Dom räcker ju inte! Antalet räcker. Inte längden. 
Skiter i allt. Dricker kaffe istället.

Tycker att det är skitroligt att hålla på med sånt här. Men att inte ha de verktyg eller det material som behövs är inte skitroligt. Å min korta stubin visar sej med blixt och dunder. Undrar vad grannarna tänkt? Undrar om dom hört svadorna ute på gården?

Åkte tillbaka till "byn" på sen-eftermiddagen för att lämna bilen på kamremsbyte (3000kr!). Passade på att åka förbi hos exet. Han är ju snickare. Fullt utrustad alltså. Varken han eller barnen var inte hemma, men säkert påväg, tänkte jag. Så jag undersökte. Och ertappades med fingrarna i kakburken, så att säga. Eller med handen full i skruv. Där stog jag, när garageporten plötsligt började åka upp. Han bara skakade i huvudet och var snäll och hjälpte mej proviantera det som behövdes. Å jag hade ju faktiskt tänkt vänta på honom eller i alla fall ringt och frågat innan jag åkt därifrån med mitt kap. Jag är ju inte elak. Hoppas han vet hur tacksam jag är. Ska kanske berätta det riktigt ordentligt. Jo, det ska jag.
Å han är nog evigt tacksam att han slipper vara en del i mitt byggprojekt. Vi blev alltid stup osams så fort nåt sånt var på gång :)

Imorgon är en annan dag! Nya tag! Men först ska jag åka iväg och köpa ett frysskåp! Och pappa ska hit å kolla vad det är för svarta fläckar som dykt upp under bilen...skitbilen...

Mitt lilla vardagsrum/sovrum är nu om möjligt ännu mindre. Ser ut som ett förråd. Packat. 

Men ååå så bra det kommer bli! :)