Har lite svårt (ganska mycket faktiskt...) för det här med döden. Döden som drabbat dom runt ikring mej.
Har tänkt mycket på morfar idag. Tände några extra ljus när kvällen började mörkna.
Sen kollade jag syrrans blogg och såg att hon hade besökt honom...
Hon hade skrivit så bra. Om precis så som han var.
Kusin W vid morfar och mormors grav i strålande vackert novemberväder.
Syrran skrev och jag grinade när jag läste... :
"I Lima finns min älskade morfar o. mormor. Morfar som alltid funnits där. Som lagade de godaste pannkakorna, mumsigaste klimpsoppa/klotsoppa o. lät mig äta vita bönor direkt ur kastrullen om jag ville =) Som alltid hade godis i handsfacket på bilen (till hunden). Som alltid gav mig små chokladbitar... Choko? Som lärde mig spela spännande poker med Non-stop godis. Som alltid skojade o. visade vilket finger jag skulle dra i för att få höra en prutt =) Jag har många minnen med Världens bästa morfar."
Visade storasyster och lillebror kortet på graven. Direkt ville storasyster att vi skulle besöka gravarna här i lilla byhålan.
Så vi byltade på oss kläder och gav oss iväg. -6grader. Brrrr!
Det var så stämningsfullt i mörkret på kyrkogården.
Det lilla kapellet upplyst så vackert och överallt lyste lyktor i mörkret.
Barnen vid graven där farmor, farfar och faster ligger. Dom var tagna av tystnaden, mörkret och alla ljusen.
"Nu ska vi tänka lite extra på dom som är döa."
Ja...det ska vi verkligen göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar