Snart....

Börjar så smått stressa upp mej...har förträngt och inte tänkt....men nu är det nära, så rädslan början bubbla upp i mej.
Kl 11.10 ska jag laga ett hål!
Har inte lagat på många år. Mest minns jag den djupa sucken någonstans bakom mitt huvud när jag sa att JO, jag SKA ha bedövning. Empatisk tandläkare... Sen låg jag där på britsen, hyperventilerande och med tårarna rinnande. Sköterskan andades åt mej; andas in, andas ut...
Hjälp...