Blås och blåsor

Igår plockade storasyster förra årets gamla nässlor. Trodde det var blommor. Resultat: fulla händerna i små, små taggar. Fram med pincetten och plocka, plocka. Problemet är ju att den här mamman har fel på ögonen och inte ser på varken långt eller kort håll när det behövs. Men det gick ganska bra i alla fall, med hjälp av en kass ficklampa. Allt det sticksiga försvann med bara några tårar som betalning. Det som tydligen inte försvann var minnet av dessa tårar... Idag fick lillebror några stickor i ena handen. Men dom sitter kvar, för nån pincett fick INTE komma nära honom. INTE! Ett väldigt högljutt INTE.

Har varit ute hela dagen. Härligt väder. Jag har krattat och fått blåsor i händerna. Barnen har lekt i ett stenrös hela dagen. Dom var pirater och klättrade i berg och bakade. "Mamma, vi har det sååå bra här!" Vi har fikat ute i solen och mått gott tillsammans. En härlig dag. Inget bråk och inget tandagnissel. Bara några små olyckor som botats med kärlek och lite blåsa-bort-det-onda.
Inte förrän strax innan läggdags... då brakade det lös. Förstår ju att det säkert är för att dom (och jag) är trötta. Men det är så trist att det inte ska kunna gå en hel dag utan bråk. Men nej, nu gör jag ju fel. Man ska ju fokusera på det som är bra! Från kl 8 till klockan 18 har det ju varit underbart! *ställer om fokuset*

Nu på kvällen drog vi äntligen ur slangen. Sista antibiotika-dosen togs igår, så nu behövs den inte. Först duschade hon slut på allt varmvatten för att lösa upp tejpen. Det var ett fasligt duschande innan hon var nöjd. Såg att hon var nervös. Hon fixade båda tejparna själv, men sen var det stopp. Stora tårar och jätterädd! "Jag vill ha den kvar!!!" Bara hatar att se denna ångest! Tog det lugnt, men till slut fick jag "bryta ner henne" i mitt knä och vips var slangen ute! Som belöning önskade hon sej nagellack. Å självklart var det en till som ville ha. Nu är 40 naglar lackade med rött och rosa :)

Ingen slang!