Omtanke

Tänk att det behövs så lite. Några "oansenliga" ord på Facebook kan få mej att gråta. En utsträckt hand. Är tacksam för all omtanke. Det värmer. Det värmer ännu mer när det kommer från oväntat håll... Små ord...
När man känner sej liten och osynlig kan ett hej från oväntad person räcka en livstid. Ett enda ord, ett enda ögonkast kan förändra mycket. Hänga med som en varm, mjuk känsla i hela ens liv. Fel ord, fel ögonkast gör detsamma...tyvärr...och förstör kanske mer än de rätta orden värmer. Varför glömmer vi så gärna bort det som lyfter?

Jag försöker tänka på det hela tiden. Att vi berömmer för lite. Att vi ser för lite.

Är du tacksam, säg det! Vet du att nån behöver uppmuntran, ge den! Eller...ge uppmuntran där den gör som mest nytta, vare sej den är önskad/efterlängtad eller inte. Gör nån ett bra jobb, tala om det!

Jag har som mål att ge min omtanke till någon varje dag. Extra plus i kanten ger jag mej själv när jag ger den till någon okänd. Kanske kan just mitt lilla ord göra skillnad i någons liv.

Pay it forward, liksom...