Inget spår...

...av dumma knölen på varken lungröntgen eller blodprov! Tjohoo! (ett litet lugnt tjohoo...för jag är tillfälligt lugn men inte avslappnad)
Levervärdena var fortfarande något för höga, men det är efter omständigheterna helt normalt. Cellgifternas "fel". Och dom var i alla fall på nedgång.
Jag ringde själv och frågade idag på em. Hon som svarade, Ingela, är en av de sköterskor jag haft mycket att göra med och jag tycker mycket om henne. Dom hade fullt upp. Det var helt tokigt mycket patienter denna vecka, sa hon. Vi hade tur som hade vårat besök förra veckan.
Tänker direkt på min vän med son som är där...hoppas dom har det bra trots stressig personal...

Har haft en riktig slacker-dag. Träffat min jobbcoach. Idéer jag har dryftades. Väcker många tankar om framtiden. Vad ska jag egentligen bli när jag blir stor??
Fikat hos pappa i flera timmar medans han bytt olja och stift på bilen. Kom inte hem förrän strax innan 5.
Inhandlade också mer färg till kommande käpphästar. Denna gång köpte jag riktig färg och inte testburkar. Tänk att det ska vara sån skillnad på vem man blir expiderad av i färgaffären...
Målat lite. Surat lite för att oljegrunden fortfarande inte torkat helt på en del saker!

Blir rörd till tårar av en väns inlägg på FB. Hon sörjer också storasysters sjukdom. Hon oroar sej också. Det är nyttigt att se och bli påmind om att vi har fler runt omkring oss som bryr sej... glömmer bort det ofta och känner mej ganska ensam.

Var förresten om en sväng på dagis för att få VAB-intyg påskrivna. En fröken berättade om en rolig incident vid frukostbordet. En av killarna hade käkat på sin macka och tittat på storasyster en lång stund. Sen sa han: 

"Du, har du klippt dej?"

"Neeej...det har ju växt ut"

"Jaha..."

Nåt var annorlunda,men han kunde inte riktigt sätta fingret på vad. En "typiskt karlar" kommentar alltså :)

Snacka om att barn inte bryr sej så mycket. Att hon varit skallig har i stort sett passerat utan kommentarer från de flesta. Bara med ett konstaterande att jaha, hon har inget hår.