Idag är det ett år sen. Ett år sen vi åkte mot Falun för att få den fruktansvärda diagnosen. Ett år sen mattan drogs bort under fötterna. Ett år sen jag och exet satt i ett litet rum, i var sitt hörn hörn på en soffa och grät. Ett år sen vi åkte hem för att packa om och sedan nästa dag dra mot Uppsala och ovissheten.
Men vi är fortfarande här. Vi har överlevt. Storasyster lever. Med ett stort ärr över magen, en njure mindre och ett helt liv äldre.
Tänker på er och förstår hur det känns idag...
SvaraRaderaNu har ni dessutom en full ryggsäck med erfarenheter och ser livet från ett annat perspektiv. Du är duktig som delar med dig, så att andra får en inblick.
SvaraRadera