Jo då så att...

Dagen började ju bra. Skitbra.
Var ute i god tid. Hann om på tippen med en massa skrot och skräp från garaget.
Svängde in utanför jobbet. Då ser jag framför mej en klar minnesbild, av hur storasyster står vid köksbänken och fingrar på kontorsnycklarna. Minnesbilden var knivskarp. Jag svor så det luktade bränt! Bara att fortsätta bilturen...sisådär 34km extra...
Har fokuserat på den bild jag förela mej i morse; att se min styrka. Och det kan jag bara tala om att jag har behövt idag!

Väl hemkommen var det ingen rast och vila. Mot bättre vetande har jag nu spraymålat "nya" skohyllan. Resultat: ny foundation i stort sett överallt. Bland annat inne i näsan. Så om jag ser blek ut i morgon så vet ni varför...
Inte blev resultatet så bra heller. Så nu är det slutsprayat för min del! (Kanske...)

Världens bästa granne bjöd sen in mej på kvällsfika och lite välbehövligt smaller. Mat fick jag också! Sånt gillas! Och uppskattas. Tack söta du!