Sämst

Vilken jävla dag! Rent ut sagt!
En berg- och dalbana...
Glädje och mys har bytts mot vulkanutbrott. Raseri av vulkanstyrka.
Och nej, det är inte lillebror som är den skyldige! Han har varit en gofis idag. Så go en snart 3-åring med myror i brallan och noll koncentrationsförmåga kan vara.
Det är storasyster som varit som förbytt! Hela helgen och igår har varit helt okej. Men idag bröt det ut på ett sätt som slog omkull mej fullständigt. Fråga inte vad det är hon gjort. Det går inte att säga. Små saker, större saker. Elaka saker. Dumma saker. Sånna saker jag aldrig trodde att hon skulle göra. Strax efter lunch, efter vulkanutbrott nr1 och prat om att ge sej med dumheter (jag looovar mamma!) lekte dom jättesnällt...trodde jag... Då hände nåt. Jag kände att energin i hela huset förändrades. Sen började lillebror sirena högre och högre. Kom springande till mej. Hela håret insmort med fet salva! Jo, det kan säkert låta kul. Men det blev liksom droppen! En vulkan som fortfarande pyrde exploderade högljutt! Alltså utbrott nr2
Tog mej samman efter en stund. Hon också. Vi pratade ut. Lovade att resten av dagen skulle bli mysig och snäll. 
Bestämde mej för att fortsätta på det jag planerat. Vi drog till och bakade bullar. Det gick jättebra! Dom kavlade och sjöng och det var riktigt roligt! Vi fyllde dom med mycket smör, socker, kokos och bär. Halva satsen med blåbär och halva med röda vinbär.
Medans jag sen gräddade och samtidigt lagade mat, bröt det ut igen! Retade och smånöp lillebror så han grinade och skrek om vartannat. Och jag gjorde stuvade makaroner = inte läge att lämna köket. Dödsstöten (för lillebror) var när hon nästan bröt sönder hans för närvarande allra bästa panga! Tur att makaronerna var klara, säger jag bara... Klockan var bara fem, men det blev sängen! Utbrott nr3. Och så dum och ful i mun att jag bara grät till slut. Små saker, små ord...som skär hjärtat ur kroppen på en... Vill inte bo här längre. Ska flytta till farmor!
Hon fick kvällsmat till slut. Vi blev sams. Och hon ska inte flytta.

Men vad är det för fel?? Vad har, på ett dygn, hänt?? Går allt jag säger och bestämmer bara rakt förbi?? Hör hon inte?? Förstår hon inte??

Blir så himla ledsen när jag tänker på den här dagen. Hur den varit. På alla dumma saker som blivit sagda, både av henne och mej. Jag måste vara världens sämsta... Jag kämpar mot mitt humör, min korta stubin, varje dag. Jag bjuder till och försöker göra det bästa för och med barnen när dom är här. Men inget är bra nog...
Att ständigt, varje dag, få höra: Så där gör inte farmor. Så smakar inte farmors mat. Sånna där kläder köper inte farmor. 
Jag duger inte. Jag räcker inte till. Känner det jämt. Och idag sprack det...

Men bullarna blev goda i alla fall. Och dom är allt annat än torra! Smaskens! :)