Älskade hunden har en dum knöl. En lite kula på knät. Den har varit där i ett par år. Typ stor som en ärta. Nu hade den blivit lite större och irriterad. Hon hade naggat lite på den. Måste alltså ringa veterinären imorron.
Tänker att det är en fettknöl eller nåt. En irriterad talgkörtel. Hoppas att det bara är det...
Älskade hunden....
Städade ur hennes "tillbehör-låda" häromdagen. Sånt som är kvar från den aktiva tiden. Hittade en gammal veterinärräkning på 2000kr. Vi skrattade och mindes.
Det var typ 2003. Exet (då sambo) jobbade borta och jag var själv på veckorna. Hunden var inte sej lik. Slö och likgiltig. Ville ingenting. Till slut blev jag jätterädd att nåt var riktigt fel. Bokade tid för riktig undersökning. Dom misstänkte att det kunde vara sköldkörtelfel eller nåt. Men inte. Blev remitterad till större djursjukhuset och röntgen/ultraljud. Åååå vilken ångest. Grinade under hela undersökningen. Livrädd att dom skulle hitta nåt. Men inget. Frisk som en nötkärna.
Jaha...det var alltså bara att gilla läget. Sur, lat och likgiltig hund. Mitt i min mest aktiva hund-period.
Så började exet jobba hemma igen. Och hunden blev frisk! Pigg och glad. Hon hade alltså varit deprimerad! Saknat sin husse så mycket att livet inte var värt att leva! Tänk va! Vilken hund...
När vi gick isär var det inte fråga om annat än att hon skulle vara kvar hos husse. Hade inte varit bra för henne att flytta med hit. Och hon är fortfarande lika! Ibland är han borta och jobbar och hunden bor då hos farmor/farfar (för farfar är näst bäst). Men går det för många dagar blir hon ledsen och bara ligger. Väntar och väntar.
Hon är 9år nu. Ganska gammal alltså. Knölar på gamla hundar är inte bra... Tänk om det är nåt mer än en "vanlig" knöl.... Min lilla, allra första, bebis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar