Oroar mycket
Att storasyster knappt äter nån mat. Hon som varit så hungrig under ganska lång tid. Som för första gången i livet ätit utan protest. Men nu är det tydligen slut med det. Precis när cybervännens dotter får återfall i Wilms...
Fattar du att oron slår till!? Fattar du att jag minns precis hur storasyster (inte) åt innan vi visste att hon var sjuk!? Att det nästan svartnar när hon petar i maten och säger: "Jag har ont i magen..."
Till slut bad jag henne att inte säga så om hon inte verkligen har ont i magen. Berättade/förklarade om oron det väcker i mej pga dumma knölen. Samtidigt som jag sa det tänkte jag "Hjälp! Tänk om hon nu inte berättar att hon har ont för att hon inte vill oroa mej!?" En månad kvar till återkoll...låt den månaden gå fort!
Oroar normalt
Att lillebror är så trött. Inte alls lik sej. Sommartrött efter ett års långa dagar på dagis? Nån bacill?
Önskar att all oro kunde vara "normal"...
Mmmm förstår din oro.. Känner likadant så fort Isabella får ont i magen eller tappar aptien...tyvär sånt vi Wilms mammor får leva med tråkigt nog!! Känner stress/paniken växa efter den andra tjejens återfall...Usch för denna hatade sjukdom.. :(
SvaraRaderaKram från oss (Lea)
Usch....jag hade säkert tänkt samma tanke om det hade drabbat er. Jag tror fasen aldrig att man blir av med oron, den är mördande. Men jag håller tummarna för att er oro inte har något belägg.Tilda kämpar på och det här ska hon fixa igen. Kramar till er!!
SvaraRaderaKärlek till er båda!
SvaraRaderaFår såå ont i själen när jag läser ditt inlägg...hoppas att månaden går fort =)
SvaraRaderaEn stoor ros för din styrka Bästa Å!! Kraam