Rensar

Rensar ett köksskåp. In med en till hylla. Rensar bort gammalt. Organiserar.

Men det gör ont... Inte att kasta och rensa. Det gör ont att se allt det gamla.

Sprutor i mängder. Zantac. Zofran. Olika antibiotika. Lactulos. Honungsplattor till sondslangen.

Tomma alvedonkartonger inklämda längst in i skåpet bakom andra "bra-att-ha-saker" (varför? ingen aning...).

Det känns helt sjukt...

Varför ligger sånt här kvar?

Varför har jag inte kastat det?

Jo, för nånstans långt där inne lever skräcken fortfarande kvar...skräcken som gör det svårt att släppa taget om de saker jag kunde ha kontroll på; att vi hade alla saker hemma som behövdes. Allt annat var utom min kontroll. Allt annat kunde jag inte styra över. Och trots att det nu är 1½år efter avslutad behandling är det här ett tecken på mitt kontrollbehov. Men helt sjukt...

Nu ska medicinflaskorna lämnas in på apoteket!