Mina ögon...en oändlig historia...
Stor undersökning. Bedövning.
Och ja. Som optikern misstänkte; jag spänner ögonen så mycket att jag ser bättre än jag egentligen gör. Jo då. Så är det.
Egentligen ser jag bra. Helt utan anmärkning. MEN jag är så spänd att jag ser dåligt.
Efter lång förklaring av ortoptisten (som borde gå en kurs i hur man förklarar) tror jag att jag fick ett hum om vad som menas...
Lösning? Träning.
Jag ska träna ögonen på att slappna av genom att använda läsglasögon. Börja på +1 och "jobba" mej uppåt mot +2. På det viset ska jag bli bra. Och alltså inte behöva varken glasögon eller linser.......!?..........
Jag ska alltså ut och köra bil med läsglasögon! Wish me luck and stay far away...
Har sen spenderat eftermiddagen på personalmöte med solglasögonen på. Shit så ljuskänslig jag blev av bedöningen! Kunde inte anteckna, läsa eller kolla genomgång på datorn. Helt handikappad! Min kollegor skrattade gott åt att mina ögon såg ut som att jag var påtänd. Pupiller stora som tennisbollar! =)))
Har fortfarande dålig skärpa. Så det var allt tur att jag tog bussen! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar