Övar mej

Övar mej på att trampa ur...
Har svårt för en del saker. Saker i mitt privata liv. Förändringar i arbete bearbetar jag inte alls på samma sätt...märkligt...

Det har hänt mycket med mej sen storasyster blev sjuk. Mest har jag svårt med förändring och när jag blir "pressad" på olika sätt.
Kanske har jag alltid varit lite så, men det har blivit mycket värre...

Idag till exempel. Barnens farmor ringde på fm och ville låna barnen upp till Sälen. Ett normalt "beteende" hade väl varit att ropa tjohej, va kul! Men jag blir tyst. Börjar tänka på att jag/vi får en dag mindre tillsammans, det jag planerat att vi ska göra, att jag blir ensam osv. Förstår att farmor tror att jag inte vill lämna iväg dom. Och det vill jag inte. Eller jag vill. Men jag har svårt att anpassa mej till plötsliga förändringar i min planering. Jag blir tyst. Svarar eftertänksamt, eftersom hjärnan går för högtryck. Hur? Vad? När?
Självklart fick dom åka. Men det är jobbigt att jag blir så här...

Igår träffade jag min handläggare på AF. Handlingsplan för mitt arbetssökande skulle skrivas. Alltså viss press på mej. Höll ihop ett tag, men sen brast det. Omtänksamhet är också en press... För min handläggare vet och förstår. Men jag har höga krav på mej själv - pressande.

Nu är jag handlingsförlamad.
Samtidigt som hjärnan jobbar på. Handlingsplan var det ja... Framtiden? Hallå!?