Igen...på flera sätt...

Jo, det blev auktion idag igen. Enda inköpet blev en gammal sockerlåda för 20kr. Jag har ju som sagt köpstopp.
Fick sällskap av mamma och styvfar, som inte heller dom ropade in nåt.
Sen fortsatte jag hem till fädernet, var ju ändå ganska nära. Lastade bilen full med nästan allt som var kvar. I alla fall allt jag kan förvara här. Och det som jag ev kan kränga iväg. En del skräp ska kastas också.

Och ännu en gång blev vi "osams". Igen. Det funkar inte bara. Allt misstolkas. Ingen förstår. Från båda håll.
Undrar vem jag är. Vad det är som gör det...
Varför har jag alltid känt mej "på sidan om"?
Varför uppfattas det som andra ser som min styrka, på ett helt annat sätt av min familj.
Jag är inte lika mina syskon. Jag är olik. Är det för att jag är "halv"? Blir man så omedvetet påverkad?
Jag uppfattas som sur och grinig jämt. Det blir ett moment 22. Jag känner förväntningarna, så då drar jag mej undan. Det är ingen idé liksom. Slutar prata om mej själv.
Och nu kommer detta jag skrivit att tolkas. Missuppfattas. 
Och bollen ligger hos mej.
Psykoterapi kanske vore ett alternativ......

När nåt omvälvande hemskt händer en. När världen skakas om. Det är då man ser och inser. Storasysters sjukdom har förändrat mej. Plattat till mej och gjort mej till nåt jag inte känner igen. Liten och ynklig. Allt ältas till förbannelse. Och sen, när jag tror att jag ältat klart, då händer nåt igen...
Psykoterapi va de ja...Men den måste vara gratis, för jag har som sagt köpstopp...

Jag?