Idag

- har jag klippt gräset och inlett nedräkningen. För nu kan det väl inte vara många gånger kvar?
- unnar jag mej att gotta mej lite i en annans "elände", för det hade kunnat vara jag... (Självklart gottar jag mej inte bara! Jag förstår...och lider faktiskt lite också...)
- gråter jag lite inombords av sorg för min väns besvikelse...
- blev jag tacksam för erbjudande om att släcka mitt shoppingbehov. Men som sagt...allt kan man inte köpa...tyvärr...
- hoppas jag att pappas känsla inför kvällens trav stämmer, för då blir jag och hela släkten ekonomiskt oberoende! 47miljooooner! *håller tummarna* ;-)