Är glad att jag orkar hålla i. Orkar göra något med barnen.
Du ska inte få prestationsångest över att jag aktiverar dem. Jag träffar dem varannan vecka. Då vill jag, i mån av ork och inspiration, göra något. Men jag måste inte. Inte du heller.
Ishallen idag alltså. En timmes åkande. Jag vurpade inte. Det går bättre och bättre. Men precis som på gårdagens åkdon har jag ingen broms på dessa heller. Hur gör man? Förutom att krascha in i sargen...
Och det bästa. När jag presenterade dagens aktivitet så sa lillebror "Jippie!". Där satt jag och vågade knappt andas. Han upphör aldrig att förvåna... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar